Dragariel

19 oktober 2008 20:48

Åh, så tråkigt! Det hände mej en gång att min oerhört urkorkade morbror släppte ut mina två undulater ute på landet där min mormor bodde, alldeles intill storskogen, för han tyckte inte att fåglar skulle sitta i bur. Vi ställde ut buren sen, och tänkte att kanske, kanske skulle de komma...och mycket riktigt - morgonen efter satt båda fåglarna ovanpå buren. Så, det kanske kan vara värt att prova?

MW

19 oktober 2008 20:59

Usch va tråkigt att eran pippi är borta. Det är snart ett år sedan mammas nymfparakit försvann på nästan samma vis. Han satt på S axel när han gick ut till garaget. (tänkte inte på att han satt där). Men jag såg på dotras blogg att ni ska bli med katt "igen".
Efter Jansson så skulle jag inte ha nån mer katt, men så "ramlade" Sven över mej. han va oxå röd och vit (långhårig),tyvärr blev han bara drygt 1 år innan han blev överkörd.
Men suget efter katt är stort, så bara det dyket upp "rätt" katt, så får den nog flytta in med Kaiza å mej.
Kram MW

Karin

19 oktober 2008 21:06

NEJ! så ledsamt :-(
Tyvärr tror jag också att chansen för henne att överleva ute just den här årstiden är rätt liten. Kram till Er!

margus

19 oktober 2008 22:04

GE INTE UPP!
Så fruktansvärt. Jag får knottror efter hela ryggen och tårar i ögonen. Sånt får bara inte hända!
Hellegod, stackars liten pippi, ensam i hela världen. Visst finns risken att hon fryser ihjäl, men det är inte riktigt säkert. Kanske hamnar hon på ett ställe där det inte är så kallt, man vet inte...
Men om hon inte äter något ökar risken förstås. Fortsätt leta lite till.

Syss

19 oktober 2008 22:19

Usch va´ tråkigt! :´0( Jag vet hur mycket man fäster sig vid sina djur, de blir som en i familjen. :´0(

helga

20 oktober 2008 08:28

Nej, vad sorgligt!!

La famiglia

20 oktober 2008 19:25

Usch vad hemskt. Det är väl bara att hoppas att hon gör som våran Ingemar. En vacker dag (3 juni för en åtta tio år sedan) satt han plötsligt i grannens altandörr och promenerade sedan in i deras vardagsrum. Varifrån han kom är det ingen som vet, och trots uppsatta lappar var det ingen som anmälde sitt intresse för fågeln. (Så småningom hamnade den hos oss, men det är en annan saga.) Och jag tror i och för sig att en undulat klarar sig ute så här års, i alla fall ett tag. Vi får hoppas och hålla tummarna.

Anna-Carin

30 april 2009 09:26

Hejsan!!Tyvärr är det inte din lilla söta pippi vi hittat. =( Tyvärr!! jag håller alla tummar jag har för att er återfinns. (det var jag som lagt ut annonsen på blocket om upphittad undulat) men denna var inte vit =/

Lena

10 maj 2009 21:18

Hej
Vår undulat flög ut idag, hoppas hon kommer tillbaka. Jag har ställt ut buren och hoppas verkligen att hon hittar hem igen. Hon har svarat hela tiden på mina visslingar men nu sista gången jag var ute var hon borta. Vet ni om undulater har något lokalsinne eller hur är det med det? Känns så fruktasvärt. Kompis som hon heter är inte riktigt ett år och kom till oss innan hon ens lärt sig flyga så hon är så väldigt handtam. Usch vad man vänjer sig vid sina djur. Nu är det bara hoppet som återstår.

elaina ber Dig kika här...

10 maj 2009 22:02

Åh Lena!
Vi känner med Dig: man blir så förtvivlad fastän det "bara" är en fågel. Tyvär måst jag säga att vad jag vet har tama undulater sorgligt dåligt lokalsinne. MEN ge inte upp hoppet! För att ingjuta mod, om det är så att Du är in här nån mer gång: Våran Paloma KOM TILLBAKS! Den fantastiska storyn kan Du läsa om Du klickar på länken här nedan...
=0)
ps: vi hållar tummar, klor å tassar för att eran Kompis kommer hem till er igen!!

Cissi

12 juli 2009 20:45

Usch vad tråkigt... Min undulat flög iväg förra lördagen och har inte kommit tillbaka. Sitter nu med min andra undulat å saknar honom något så otroligt. Jag hoppas att din tös kom tillbaka å jag hoppas att min dyker upp snart han med...