Ibland händer det saker som gör att man nästintill får en overklighetskänsla:

Det är för liksom bra för bra för att vara sant.

För precis ett dygn sedan va vi med om en sån händelse!!

Va in på HEMKÖP för att handla å i samma stund som jag greppa kundkorgens handtag stelna jag till. Vadan denna reaktion? Plötslig PanikÅngest, Akut Parkinson eller Spontan Katatoni ??? Nä, ingetdera: mina ögon fastna på en lapp på anslagstavlan, skriven med röd text;

"Liten kanariefågel upphittad,

mycket speciell,

återfås mot beskrivning

Var god ring 070...."

Med darrande fingrar slog jag numret som stod inunder å frågade kvinnan som svara om det händelsevis kunde vara en vit undulat hon tagit hand om?

Jo, det kunde det nog vara!

For dit direkt å Kvinnan, Mia, mötte oss strålande glad på bron å visade oss in. Buren stod så den syntes från dörren å min första tanke va att fågeln såg för liten ut, kanske va det ändå en kanarie-? Besvikelsens kalla fingertoppar snuddade vid mitt hjärta under tiden jag tog av mig skorna.

Men när jag lockropade -Paloma !?! så svarade Hon på sitt alldeles speciella sätt! ! ! Det rådde ingen som helst tvekan om att det va rätt Fågel !!

Blev alldeles varm i hjärtat å blöt i ögona när Hon sen direkt hoppa upp på min hand å sprang upp på axeln å börja plocka med örhänget, för att sen flyga upp i håret på Elin så tror jag intet öga va torrt!

Mia, som f.ö är flygvärdinna, berättade att hon fått syn på en skriande rädd fågel i ett äppelträd i sin trädgård och i sista stund räddat den från att bli kattmat: schasade bort katten å fågelstackarn sökte skydd i hennes tröja å lät sig sedan t.o.m infångas!

När skedde då detta? Det visa sig vara redan förra måndagen, straxt innan Mia va tvungen att flyga iväg på arbete några dagar. (en gammal Dam titta till Paloma under tiden) På fredagen satte Hon sedan upp lappen å då for ju vi till Dalarna!

Vi häpnade båda två när vi blev varse av varandras historier att Paloma varit "på rymmen" i lite drygt ett dygn! Vilken överlevnadsinstinkt i kylan! Vem vet vad Hon varit med om för strapatser? För helt oskadd är Hon inte; stjärtfjädrarna är borta (det va nog därför Hon såg så liten ut) under ena vingen är mycket fjädrar borta åsså va vingpennorna aldeles smutsgråa.

Men i övrigt hade Hon varit pigg å nöjd hela veckan å ätit frön å kvittrat glatt å berättat att Hon minnsann kom från en snäll å sällskaplig familj.

(jo, på undulatiska, fö´ståss!)

Det första jag gjorde när vi kom hem va att ringa Maken å be Honom komma till oss, men jag sa inte varför. *fniss* Hans min när han insåg att buren inte va tom va obetalbar ! ! !

Sen gick vi omkring i ett saligt rus hela kvällen å jag försökte ju skriva detta inlägg i omgångar å gulla med Lilla Vännen, Paloma alltså!

Nu i skrivande stund är jag rädd att även denna text ska försvinna fastän jag skrivit den i Word, så jag avrundar med att TACKa alla som bidragit till att detta blev en riktig solskenshistoria;

TACK Mia för att Du förbarma Dig över Paloma!

förmedla även ett TACK till Den Gamla Damen som

även ordna fram en bur från PingstKyrkans loppis "SKOPAN":

TACK för att ni skänkte den när ni hörde den beklämmande historien.

(det är ju så att man kan bli religiös för mindre)

TACK Gud, Helige Antonio, Odens Korpar

samt övriga ev. inblandade "hjälpare"!

TACK vare er alla är vi en hel familj igen...

=oD

pst!

 TACK oxå till alla er här i BloggVärlden som ingjutit hopp i det vi trodde va en hopplös situation. Vi har nu lärt oss att även när det är som dystrast kan det vända å vad som helst kan hända!

Igår försökte jag skriva ett mycket viktigt inlägg av å till mest hela e.m Det tog sin rundliga tid för jag ville formulera mig väl för att verkligen få fram känslan med det otroliga som inträffat. När jag nästan skrivit klart så hoppar Katten plötsligt upp på tangentbordet OCH ALLT FÖRSVINNER ! ! ! Visste inte om jag sku skratta eller gråta, arg kan man ju iaf inte bli på den sötnosen.

Sen ägnades kvällen åt att skriva en något komprimerad resumé å när jag precis ska klicka på "spara inlägg"-knappen: DÅ SLOCKNA HELA DATORN ! ! ! Gissa om jag svor högt? (barna hade gått å lagt sig) -Ja men det kan Du väl inte beskylla katten för?, frågar sig DjurVännen.

JO! Katt§¤@£# hade nämligen hoppat in i sladdboet bakom TVn/Datorn å lyckats trycktrampa på en lysande strömbrytare på en kontaktdosa, SUCK. ALLT borta igen! Kan ni förstå att jag gick å la mig?

Katten ville tydligen att allt ljus sku få va på Honom som sista skrivna inlägg, därav "sabotagen"? (han tackar för all beundran, förexten!)

För säkerhets skull ska jag nu skriva detta viktiga inlägget i Word å sparar nogsamt för att sedan kopiera å klistra in här på bloggen med några illustra bilder.

Vi ses "snaxt",

 under tiden kan ni fundera på vad det är jag tänker berätta,

lämna gärna era gissningar under "kommentarer"...

;o)