Direktlänk till inlägg 9 november 2007
Paret Holmlund, som inte lyckats få egna barn, hade bestämt sig för att anlita en s.k surrogatpappa för att bilda en liten familj.
På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma och utföra sitt arbete, kysste Adam sin Eva med orden: -Han kommer nog snart,slappna bara av och låt honom ta för sig och göra sitt jobb, jag vet att det är mig du älskar, innan han for till kontoret.
En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.
- God morgon fru Holmlund, ni känner inte mig, men jag heter Karl Karlsson och har kommit för att...
- Oh! Ni behöver inte förklara, och säg gärna Eva. Jag har väntat på er halva förmiddagen.
- Verkligen? säger fotografen, det var väl bra det, jo det är ju så att jag är ju specialist på bebisar...
- Det var just det jag och min man hoppades på, kom in och sitt. Hur kan vi komma igång? frågar Hon lätt rodnande.
- Överlämna det problemet till mig, säger Karl. Jag brukar oftast försöka med ett par omgångar i badkaret, sedan en på soffan och kanske ett par på sängen. Ibland kan det vara en idé med en omgång på vardagsrumsmattan, där blir det lättare att rulla runt i pigga ställningar.
- Badkaret, vardagsrumsmattan? Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Adam, tänker Eva
- Tjaa Eva, ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång, säger Karl. Men om vi provar flera olika ställningar, och jag skjuter från sex eller sju olika vinklar är jag säker på att ni kommer att bli nöjd med resultatet.
- Jag hoppas att det kommer att gå ganska fort, säger Hon viskande.
Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram sin mapp med barnbilder:
- De här fixade jag på taket av en London-buss säger han leende.
- Oh min Gud! utropar Eva, medan hon intensivt börjar tugga på en näsduk.
- Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade, trots att deras mor var mycket svår att jobba med. Fotografen räckte över fler bilder till Frun.
- Var hon svår? frågar Eva.
- Ja, jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört. Folk trängdes omkring oss i fyra, fem led för att se vad vi höll på med.
Fru Holmlunds ögon står nu rakt ut av blandad skräck och förvåning:
- Fyra, fem led??
- Just det, säger fotografen. I mer än tre timmar dessutom. Mamman gnällde och skrek konstant hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften. Mörkret närmade sig också, så jag var tvungen att jäkta på mina skott, men till slut när ekorrarna började nafsa i min utrustning, var jag tvungen att ge upp.
Eva lutar sig framåt: - Menar du allvar att de tuggade på din öööhhh..utrustning?
- Ja, precis så var det, intygar Karl: Om du är färdig med frågorna nu, så sätter jag upp mitt stativ, så vi kommer igång på allvar.
- Stativ??!! skriker Hon till förfärat.
- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot, den är nämligen alldeles för stor för att hålla själv medan jag gör mig redo för aktion...
- Eva? Fru Holmlund...?? Vakna Fru Holmlund!!!
;0)
En sak som fascinerar mig mest av allt i denna värld på Tellus är att barn blir till! HUR kan dessa mikroskopiska spermier å ägg bli en levande varelse ?!? Liv är verkligen ett totalt mirakel, vilket sker i ett mikrokosmos...tänk om vi här-å-nu-l...
En MYCKET regning e.m./kväll i fjol sommar va vi på en visning av utgrävningarna som vi kunnat se från vårat sängkammarfönster, det va mycket fascinerande å vi tog flera bilder på fascinerande fynd. Dessvärre hittar jag inte igen dom i skrivande stun...
Ibland kan det hända sig att en totalt glömmer bort att lägga överblivet kaffebröd i plastpåse. Liksom matbröd som säljs i nån sorts halvpapperspåse brukar det bli torrt å tråkigt redan dan efter, för att inte tala om vad trist det är efter en liten ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||||
|