JAAAA! Idag kom det äntligen det glädjande beskedet från Majblommefonden:

Det jag ansökte om till barnas sportaktiviteter blev beviljat!

(Visserligen x månader försent, men bättre sent än aldrig!)

Nu kan jag alltså lämna tillbaka pengarna till den Hyggliga Person som låna ut till mig när båda barnas årsmedlemsavgifter m.m sku betalas SAMTIDIGT i januari karga månad! (Stort TACK än en gång! *slängpussar*) Sen återstår bara att få fram kvitton på allt, men det ordnar sig.

Hoppas att det även ordnar sig med räkningarna som jag straxt ska sätta mig med. (borde gjort dom redan igår) Känns då iaf betydligt bättre än förra månaden.

För att citera Lagerqvist;

Ångest, ångest är min arvedel,

min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.

Nu styvnar löddrig sky i nattens grova hand,

nu stiga skogarna och stela höjder

så kargt mot himmelens förkrympta valv.

Hur hårt är allt, hur stelnat, svart och stilla!

Håll tummarna för mig nu!

=0}

PS: ni har väl köpt en majblomma?

kransarna är finast!

Varför jag kom på att skriva det

förra inlägget, som hör ihop med

detta, va att jag inne hos

 Gerda-Thyras galleri såg en så´n

fin ikon med talgoxar och jag

tyckte den bilden va helt magisk.

(Konstnären heter Eva Wilms )

Här fortsätter min berättelse;

...vår syster dog den hösten och sorgen va förlamande tung i föräldrahemmet.

Något mer hanterbar 30mil söderut, där jag fortsatte tala med talgoxarna,

 bad dom förmedla hälsningar till Bibbi.

Efter årsskiftet fick jag ett nytt jobb med att renovera ett hus tillsammans med några som varit långtidssjukskrivna: Vi fick ta god tid på oss, det va ingen hets.

En dag på vårkanten när jag va ensam på jobbet, tog jag ut en stol å satt mig i den förvildade trädgården: Solen sken, fåglarna kvittrade. Rätt som det va kom en talgoxe å landade i det nära nog halvmeterlånga fjolårsgräset. Jag började naturligtvis tala med den: sa att det va länge sen sist vi sågs, synd att jag inte ens hade en liten brödsmula att ge.

 Den satt helt lugnt å plira på mig å så så plötsligt blev jag alldeles varm i kroppen: Den flög å satte sig på min fot ! ! !  Där satt den sedan i flera andlösa eviga sekunder innan den kvittra till och flög sin kos.

Jag börja gråta å ringde snyftande Vår gemensamma Mor å berätta vad jag varit med om. Hon svarade helt lugnt, det jag i tanken tänkt:

-Det var en hälsning från Bibbi, hon har kommit fram nu...

:´(

I mina sena tonår läste jag mycket dikter av Nils Ferlin.

"Inte ens en grå liten fågel..." va bland de vackraste  och sorgesammaste jag visste, den lyder som så;

                     Inte ens en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist

det finns på den andra sidan och det tycker jag nog blir trist

Inte ens en grå liten fågel och aldrig en björk som står vit

men den vackraste dagen som sommaren ger

har det hänt att jag längtat dit...

Ville till å med att den sku spelas på min begravning.

(inte för att jag planera nå´n just då, men utifall att) 

Sen för några år sedan när vår äldsta syster fick kräftan igen, efter att varit friskförklarad i ca 5år, så blev jag av förklarliga skäl melankolisk. Kom ofta på mig själv med att gå å sjunga den på skogspromenaderna jag hade möjlighet att ta på mina lunchraster där jag jobba då.

Eftersom Bibbi bodde ända uppe i Hälsingland å vid de få tillfällen jag va upp inte orkade ta emot besök, så brukade jag skicka henne små kort. bl.a ett med talgoxar.

Fick ett infall att köpa det efter att jag vid en av promenaderna började prata med en talgoxe som satt helt stilla å lyssna på mig: "-Kan Du vara så snäll å skicka en hälsning till min syster som är svårt sjuk?  Flyg till hennes fönster å kvittra vackert å få henne att förstå att jag tänker mycket på henne"

När jag pratat klart flög den sin väg å jag sände en innerlig tanke till min syster.

Nån dag senare fick jag syn på ett kort med talgoxar som jag skicka till henne. Beskrev på kortet hur jag pratat med fågeln och att jag hoppades att det sku ta med sig kraft å goda tankar till henne.

(nu måst jag bryta för att laga lite mat. "spännande" forts.följer...)

Vissa ordspråk sitter i ryggmärgen på mig å jag använder dom utan att behöva tänka efter, dom är s.a.s en naturlig del av mitt ordförråd.

När vi slutade gymnasiet så sku alla iklassen riva ett A4 ark i tju30 bitar å skriva ned nå´t litet positivt omdöme om var å en i klassen. på så vis satt alla till slut med en liten hög av små lappar framför sig på bänken. Det va både roligt å spännande att veckla upp lapp efter lapp å läsa vad klasskamraterna bildat för uppfattning om en under dom 3år vi gått tilsammans. Dom allra flesta hade väl skrivit att jag va snäll, omtänksam, glad å rolig. Men nå´ra stycken hade faktiskt utan varandras vetskap plitat ner att jag ofta använde mig av ordspråk å att jag lärt dom jättemånga ordstäv som dom inte haft en aning om. Å jag hade väl inte riktigt nå´n aning om att jag prata på det viset, det liksom bara kom utav sig självt.

Tack vare att jag varit så mycket hos Mormor när jag va liten som  det blivit så.  Hon hade på sitt lite stilla sätt ett ordspråk till hands i varje situation,  efter vad jag kan återkalla i mitt minne. Å eftersom jag gärna va hos Mormor så blev det väl att jag indoktrinerades av hennes språkbruk. På så vis är det hennes förtjänst att jag idag har ett så gott ordstävs-förråd. (TACK Kära Söta Salig Mormor för det!)

I morse så myntades här ett nytt ordstäv!

Dotra hade bråttom å råkade slå omkull sitt glas O´boy å blev förståss lessen för det å jag haspla ur mig reflexmässigt: "Det ingen idé att gråta över spilld mjölk..." varpå hon tittar upp på mig å säger:  "Du menar väl spilld O´boy?"

Sen gick hon, utan anmodan (!!!), efter moppen å torka upp efter sig.  Då blev jag mållös, rörd eller va jag ska kalla det för: Tänk vad allt tjat: man plockar/städar/torkar upp efter sig till slut leder till automatiska självklara handlingar, ModersGnatet firade stilla triumf här på morronen!!!

Trägen vinner...

=0)

Håller på å väntar att en bild från våran näst-intill alkoholfria personalfest, som jag försökt MMSa, ska dyka upp här på bloggen. Men det verkar inte funka, inte idag heller. VAD gör jag för fel? Har ju klarat av det förr! irriterande.

TREVLIGT vare iaf.på festen, glad att jag gick iväg, precis vad jag behöver ha mera utav. God mat å originell italiensk schlagersångerska som turnerat med bl.a Lasse Lönndahl, försökte genera/skämma ut en av arbetskamraterna. Fast hon lyckades inte med varken det ena eller andra: han fann sig i situationen, bra jobbat Mannen!

Pinsamt blir det ju bara när folk är för fulla å nå så´nt vare inte tal om här. Nå´ra dansanta damer som va upp å stuffa va nog det enda sensationella, god å lite lagom uppsluppen stämning.

Synd att jag inte kände att jag kunde vara kvar till slutet, men eftersom det va derby [mellan Bajjen å nå ajikå, eller vad dom nu hette ;) ] inne i stan så va ju Kärbon på det, så jag hadd ingen barnvakt. Men det va kul så länge det varade. Festen alltså! Barna va oxå glada när jag kom hem för att jag hade haft kul, gullisarna. hade nästan inte hunnit sakna mig.

 *puss-i-pannan*

I väntan på att bilden sku dyka upp här på bloggen så haver jag chattat med VännenKamraten i NorrHälsinglands skogar.  Skojigt sätt att fördriva tiden OCH hålla kontakten. (inte alltid hon har möjlighet att prata på telefon när hon är på jobbet om kvällar å nätter. men chatta är ju lämpligt då det är tystlåtet: bara lite knatter på tangenterna.)

Eftersom ingen bild verkar vilja dyka upp så funderar jag vad som är galet, det va ju absolut ingen bild som behövdes censureras på något vis!  (möjligen så va den inte så skarp som kanske erfodras?) Får nog kontakta bloggagratis, för det är 2a gången som jag inte får det att fungera. Blir så trött när tekniken inte gör som jag tänkt, så nu jag går å nannar kudden: Sov Gott Allesammans, wherever You are...

#0)

PS: Kära Syster å andra omtänksamma: ikväll går jag väl isäng i tid?

Å somnar ovaggad, känns det som.

Jo hej!

Känner Du inte igen Dig? Nej, jag har inte blivit kapad. (inte vad jag vet)

Du har kommit rätt, om Du sku till elainas blogg "Mamma Talar..."

Det är bara det att jag på någras kloka inrådan

möblerat om här inne för att försvåra lite för ev.kapare

Men jag hoppas Du ska känna Dig som hemma,

kommer straxt, är bara ute å lägger lite dimridåer, hehe.

Under tiden kan Du gå ut i  köket å ta Dig en fika,

ty kaffe det finns både hos fattiga å rika...

=0)

Va inne hos Persilja å läste där om blogg-kapare.

Men hur mycket ska man behöva höra innan hjärtat ramlar ur kroppen på en???

Blir så fruktansvärt TRÖTT! Kan ingenting få vara rent å ärligt?

Om min blogg blir kapad bryter jag ihop! Fattas bara det.

Övervägde ett tag att avregistrera alltihopating.

MEN vill inte att kaparna ska segra, att dom ska få makten över bloggosfären!

HUR GÖR MAN FÖR ATT SKYDDA SIG ?

Finns det nå´ra försiktighetsåtgärder man kan utföra?

Den förbannade vetskapen om "kaparidiotjävlarna" va liksom bara sura grädden på mögliga moset denna satansdags aftonhelvete!!!

(detta är MIN blogg!!! OCH jag svär hur mycket jag vill, ikke sant!?!)

Är så förbannad så jag kommer förmodligen inte att kunna sova inatt!!!!

sdvgjosdrtop90u¨45wn¨09u34  *blir-arg-å-slår-på-tangentbordet* asrg0e´m0u943034040wtqbw6qtuqeb5y840q!!!!!!

>0(

P(M?)S: undra om man törs sätta ut roliga historier med småfräcka undertoner på fredan som "förr" (f.k.=före kaparna) ? eller om det drar till sig snuskhumrar?

När Dotra nyss kom hem från träningen så berätta hon att SVT2 vare å filma på skolan ang. kost&motion-projektet!

Måst titta nu!

JAaa, där va Hon! hoppa runt på grässlänten utanför matsalen!

Mammans Lillsnuttan!

=0)