...inte direkt så att jag tycker det är kul att ha tvättstugan.
Men i brevlådan kanske det ligger ett påsk-paket el. åtminstone en avi som man kan roa sig med att hämta när första laddningen tvätt snurrar i maskinerna!?

Skyndar hem efter att ha haft förtroligt "det-ordnar-sig" samtal på jobb-telefonen, efter stängningstid. Bilen har Kärbon som tur va lämnat på stationen och dessutom hade jag förutseende nog nyckeln med. Åker snabbt men laglydigt hem, har aldrig varit så krångligt att parkera in i garaget förr. Kutar uppför trapporna för det går fortast(och är bättrigare inför blodomloppet), tar loftgången i 5 kliv och:

Där i brevlådan ligger ett paket! Skojjigt inslaget + adress-lappen vackert handskriven! Åh, jag är som ett barn på julafton, fast jag sliter inte upp papperet utan öppnar varligt. Någon har bemödat sig att skicka ett paket till mig! Det sker inte särskilt ofta, mest är det räkningar som kommer eller nå´t som glömts bort att avbeställas.(suck) Men så icke denna dag, idag kom det gardiner från Norrbotten!

Läser först det rara kortet som skickats med, men sneglar samtidigt nöjt på dom ljusa gardinerna. När jag håller upp dom blir jag än mer förtjust: Dom är vita med vitt tryck på, motivet är Adam&Evor som håller handen och svävar runt i kärleksrus! Jättefina! Ska genast stryka på och sätta upp dom!

*springer-iväg-och-stryker*
(tar väl sisådär 5-7,5minut om Du har tid att vänta)

(Hoppsan! Det tog visst längre tid än jag sa.
Lära ju gå ner på tvättstugan lite oxå. )

Som kompensation för att Du fått vänta kastar jag in liten bild, som inte alls gör gardinerna nå´n rättvisa. Dom är mycket finare i verkligheten!
Se så ljust det blev! Enorm skillnad från dom mörka vintergardinerna som suttit uppe till i förrgår kan jag intyga.

Nu är det hög tid att dra igång matlagninga, men jag kommer ju att gå ifrån spisen för att ställa mig å beundra fönstret i tid å otid. Förmodligen kommer något att brännas fast eller koka över.

Nä, just ja, har ju fått kinamat från arbetskamratens "barnsvaktsMamma", så det är bara att värma å komplettera med grönsaker.

OJ! Va folk är frikostiga mot mig! Nästan så jag inte har vett att skämmas heller. För vad ska en stackars(?)fattig flicka göra mer än ta emot med öppna armar å tacksamt leee...

=0)

Igår lärde mina barn sig en nyttig läxa:Dom har ju påsklov nu å är båda två hemma hela dagarna. Meningen är att dom ska;1)ha rejäl sovmorron.2)äta frukost när dom vaknat3)laga lunch och äta den tillsammans4)helst plocka undan efter dessa två mål5)vara ute minst två3 timmarSonen vaknar oftast medan jag fortfarande medans jag är hemma, dvs.före kl.8.30, å han äter frukost ganska omgående. Dotra kan nog tryna fram till 9-½10 å då äre inte säkert att hon kan äta nå´t meddetsamma.Så dom kommer ju i otakt s.a.s: Storebror börjar bli lunch-sugen redan innan Lillasyster ens ätit frukost!Hur slutar det då? Jo, gossen går å småäter i väntan på lunchen! Å ettTu3 är kl.Träning å Mamsen kommer hemsvischande intet ont anande å skjutsar till träningen nästan i grannbyn. Under tiden ringer en gråtande tös å säger att hennes cykel inte går att låsa upp m.m.(svårt att höra vad hon säger) Lugn å fin åker jag hem å lastar i cykeln för att ta den till cykelreparatören. Dotra har då bestämt sig för att hon inte är "i fas" för nå´n Taekwandoträning. Så hon blir med mig i bilen.Där kommer det fram att barna minnsann inte ätit nå´n lunch! Det hade liksom inte blivit av!!! Inte undra på att det blev halvt hysteriskt med cykeln å att ett kilo frukt gått åt i fruktskålen!När vi sen ska hämta Brorsan från träningen så ligger han ålandes "offside", har blivit tacklad/sparkad/stämplad, även här svårt att tyda gnm snörvlingarna. Tränarn ser lite frågande ut: har sett grabben tåla mer än så, han hade bara vikit ner sig...? Då förklara jag, för både honom å barna att så blir man när det inte äts som det ska!Så åkte jag hem för att utfodra två hungriga, lite förstämda vargar. Halva vägen gick åt till att förklara vikten av att äta både frukost OCH lunch, blodsockersvängningar å energi brist. Å innan vi va hemma hade dom små, å vid detta laget utsvultna, vargungarna bedyrat att dom fattat å att i morron sku dom minsann vara noga med maten. OCH alla andra dagar!Där ser man hur van dom är vid mat på bestämda tider å hur ur slag dom blir om det uteblir. Men tydligen räcker det inte hur mycket jag som Mamma tjatar om det. Det bästa är att själv göra den erfarenheten, för detta glömmer dom nog inte...(Åh, Storkusin Axel, va bra det va när Du va här på sportlovet å fixa maten åt dom små liven! Där ser man vilken insats Du gjorde då. Du är 3dubbelt saknad!)