Va inne hos Persilja å läste där om blogg-kapare.

Men hur mycket ska man behöva höra innan hjärtat ramlar ur kroppen på en???

Blir så fruktansvärt TRÖTT! Kan ingenting få vara rent å ärligt?

Om min blogg blir kapad bryter jag ihop! Fattas bara det.

Övervägde ett tag att avregistrera alltihopating.

MEN vill inte att kaparna ska segra, att dom ska få makten över bloggosfären!

HUR GÖR MAN FÖR ATT SKYDDA SIG ?

Finns det nå´ra försiktighetsåtgärder man kan utföra?

Den förbannade vetskapen om "kaparidiotjävlarna" va liksom bara sura grädden på mögliga moset denna satansdags aftonhelvete!!!

(detta är MIN blogg!!! OCH jag svär hur mycket jag vill, ikke sant!?!)

Är så förbannad så jag kommer förmodligen inte att kunna sova inatt!!!!

sdvgjosdrtop90u¨45wn¨09u34  *blir-arg-å-slår-på-tangentbordet* asrg0e´m0u943034040wtqbw6qtuqeb5y840q!!!!!!

>0(

P(M?)S: undra om man törs sätta ut roliga historier med småfräcka undertoner på fredan som "förr" (f.k.=före kaparna) ? eller om det drar till sig snuskhumrar?

När Dotra nyss kom hem från träningen så berätta hon att SVT2 vare å filma på skolan ang. kost&motion-projektet!

Måst titta nu!

JAaa, där va Hon! hoppa runt på grässlänten utanför matsalen!

Mammans Lillsnuttan!

=0)

Denna veckas första dag avlöpte i 180knyck, trots både chigong&avslappningsövning, hade jag en vilopuls av inte denna världen å inte blev det bättre av att dagen avslutades med storgrupps-personalmöte, där jag endera inte fatta eller inte orka ta in vad som sades å sen inte palla med att fråga i en så´n stor grupp, PHU!

Jamen ni hör ju: en mening på fyra rader! Nu får jag ta å dra i handbromsen å grisnita för att inte frontal-lobs-krocka! Som tur va hade jag tid hos KlokaGumman, det va bara det att jag höll inte på att hitta dit! När jag satt mig i bilen å bilen börja rulla visste jag plötsligt inte hur jag sku köra för att ta mig till henne. Stort grått fält på min inre kartbild!  Till slut kunde jag orientera mig, lokalsinnet kom tillbaka å jag tog mig dit jag skulle.

Väl inne hos henne vräkte jag ur mig allt å hon lyssna uppmärksamt på min flod av ord tills den ebba ut i en tunn liten bäck av gråt. Då börja hon med attt bara bekräfta vad jag sagt å sedan utifrån det fråga hon vad jag själv tyckte jag borde göra . Hon ansåg att hon inte behövde ge mig nå´ra råd, att jag själv är klok nog att veta vad som behöver göras å sägas, det är bara det att hon med sina klara ögon hjälper mig att se vad.

Så nu har jag gjort en lita lista på nödvändiga åtgärder å en av dom mer positiva är att ha roligt! att inte skala bort allt, utan låta sånt som genererar glädje vara kvar. Skapa, läsa, lyssna på musik å vara ute i solen kommer fortsättningsvis ha xtra hög prioritet.

Den mer jobbiga biten måste jag ta itu med oxå, med början i morron bitti.

Men det är då det. NU ska jag gå å umgås med Sonen en kvart medans Kärbon röjer i köket, sen hinner jag lagom få klar maten tills Dotra kommer hem från simträningen.

Därefter tänker jag inte göra ett jota, mer än att sätta t händerna i en stickning å meditera över garnets kulörskiftningar...

=0)