...både blommor och blad.På en svart telefontråd sitta svalor på rad.Det kvittrar och glittrar om våren...."Det är 36 år sedan jag gjorde denna lilla pappersbonad!Tanken svindlar å jag är ju, för tillfället, yr i största allmänhet sånu måst jag nog stilla mig för att inte snurra till det alldeles.Det är visserligen underbart med våren på alla sätt å vis:sol å värme, spirande grönska å sommaren att se fram emot.Samtidigt så kan våren vara stressande:så mycket som ska göras å förberedas å hinnas med!Hösten den lunkar på i sakta mak, naturen ställer om sig inför vintervilan.(Likaså slår jag av lite på takten, ruvar mest under filten å läser mycket). Vintern går liksom oxå i lite lugnare tempo om man intetilllåter julhetsen att ta tag i sig, det gäller att ha en plan. (Själv sku jag gärna göra som björnarna å gå i ide då.)Men våren däremot den rusar fram som en furie å ruskar liv i livsandarna sådom blir alldeles kollriga! Den tar ingen hänsyn till att människanäven behöver lugn och ro. Nejdå: TjolaHopp-tjolaHej!Så känns det iallafall för mig.Fast egentligen så vet jag ju att det är upp till mig, själva Mamman att dra i handbromsen. Ingen tvingar mig till nånting egentligen. Det är jag som måste prioritera så jag inte dras med i vårkarusellen;fixa här&där, åka hit å dit och ställa upp på ditten å datten.Tacka nej, avböja eller i dom flesta fall bara vara tyst. Det är mitt motto på dom flesta föräldramöten å träffar så här på vårkanten.Jag har fullt sjå att bara vara Mamma just nu.(och ibland emellanåt elaina)Det enda jag hoppas kunna upprätthålla är bloggandet,för det tycker jag är så givande. (tack för alla rara kommentarer)Det, skapa å umgås med familjen plus de få Vänner som finns till hands räcker bra OCH länge...=0)