Nu har jag just blivit väckt av mobillarmet

som jag  i vanlig ordning glömt av stänga av!

Det satte igång det andra lilla inbyggda väckningsanordningen vi har:

Paloma!  Hon sätter ofta igång å sjunger upp sig meddelst undulat-primalskrik om mornarna när hon tror att hon ska bli övergiven:  ett ljud som när nå´n drar upp jackdragkedjan kan utlösa dessa ångest-rop: "-Ska ni gå nu? -Å lämna mig? -Alldeles ensam? -Är ni hjärtlösa?"

Då äre bara å göra morron: Låta täckelsen falla, byta vatten å blåsa bort/fylla på frön, samt allra bäst låta henne vara med på frukostbordet. Där brukar hon passa på att äta smulor av flingor, knäckebröd å andra delikatesser. Är hon riktigt hungrig vill hon gärna smaka på smörgåsarna våra. Då är livet på topp å hon är hur lugn å harmonisk som helst.

Som nu när hon sitter på min axel , medans jag skriver dessa rader: putsar mig i nacken, pillar på halsbandet å leker med örhänget, samtidigt som hon liksom kuttrar förnöjsamt, väldigt tyst, bara hörbart på en ½ axels avstånd. Tydliga tecken på en undis som trivs med livet å sällskapet, för social är hon verkligen och vi är hennes flock.

Blir så beklämd när jag ser bortskänkesannonser med sällskapsdjur som folk tröttnat på, oftast med lockande bilder. I mina ögon är det besvikna djur, som tröttnat på sina ägare som inte ägnat sig åt dom tillräckligt! För att det ska bli en bra relation måste man hålla den vid liv. Det är som med människor: Kärbon sku bli lessen å känna sig övergiven Han med om inte jag  gulla med Han lite nu å då :)

Skämt å sido, så har jag många gånger känt för att åka å hämta alla möjliga djur för att ge dom ett bra hem. (det är väl socialarbetaren i mig som vaknar)

MEN så har jag insett min begränsning: vi bor  i lägenhet å jag har emellan varven fullt sjå att ta hand om den+barna.

Om jag finge leva ut min dröm så sku jag bo i ett hus på landet, ta hand om bortskänkes djur, omplacera dessa till bra hem (men förtton% sku jag väl knappt kunna skiljas från) mot foder el.dyl Sitta mitt ibland alla sällskapssjuka djuren som en liten Miss "Bodil"Dolittle.

Fast hur jag sku kunna försörja mig på det vete katten?

(Kattuppfödning? Finns det tillräckligt med Manx-uppfödare t.ex?)

Nä, det får väl förbli en dröm eller så får jag göra´t när jag  blir "panchis". 

Det som inte kan vänta till dess är att göra rent Palomas bur å  det ska göras NU...

=0)

 

Yvonne

30 april 2007 09:22

Håller verkligen med dig...hur kan folk skänka bort sina djur sådär bara...jag hoppas förstås att det är efter stor vånda de har bestämt sig!
Kram

http://slojdbiten.bloggagratis.se

 

Lisbeth

30 april 2007 10:40

Man ska inte skänka bort djur. Vid närmare eftertanke är väl frågan om man ska sälja djur överhuvudtaget. I varje fall inte till obekanta.

Förstå mig när jag numera ALDRIG säljer en valp till folk som vi inte känner! Detta gäller även andra djur, föl och inte minst marsvin. Vi tar alltid tillbaka djur som folk inte kan ha kvar hellre än att de hamnar på Blocket. Där riskerar de nämligen att bli träningsobjekt för kamphundar.

De finns faktiskt hemska människor...

http://www.geocities.com/ulvuskennel

 

Liten

30 april 2007 16:28

Tänk jag har alltid önskat mig en fågel...kanske jag skaffar en när min (fd?) allergiska dotter flyttar hemifrån. (Oj, nu ser det ut som att jag funderar om hon är min dotter men jag menar ju förstås att jag funderar om hon är allergisk längre.) En papegoja är ju drömmen men dom behöver ju lika mycket uppmärksamhet som en 5åring säger dom juh. Men en liten undulat som får flyga fritt jämt när jag är hemma skulle vara trevligt. Och hemma det är jag ju så gott som jämt och så är det säkert om så där en 5 år oxå.

 

elaina

30 april 2007 16:47

Lisbeth:
Det låter rysansvärt!

Åh, Hej Liten!
När jag försökte hälsa på Dig i Randiga Huset tidigare idag så gick det inte?
Kanske jag har knasig länk eller...

Ha en BRA valborg iaf Allesammans,
kram =0)

 

elaina

30 april 2007 20:06

OK Liten, med den bakgrundsinfo som Du gav mig här kommentar-vägen så förstår jag att Du la ner den bloggen. Väljer att inte publicera Din kommentar. Men vill gärna fortsätta hålla kontakten...
=0)

 

Liten

1 maj 2007 00:18

Jag tittar in här som vanligt...och kanske nångång så kanske jag lämnar min länk till min ohemliga blogg :)

 

elaina

1 maj 2007 08:49

Ja gör så!
Vi "cyber-hörs/ses"...
=0)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En sak som fascinerar mig mest av allt i denna värld på Tellus är att barn blir till! HUR kan dessa mikroskopiska spermier å ägg bli en levande varelse ?!?  Liv är verkligen ett totalt mirakel, vilket sker i ett mikrokosmos...tänk om vi här-å-nu-l...

En MYCKET regning e.m./kväll i fjol sommar va vi på en visning av utgrävningarna som vi kunnat se från vårat sängkammarfönster, det va mycket fascinerande å vi tog flera bilder på fascinerande fynd. Dessvärre hittar jag inte igen dom i skrivande stun...

Istället för att slänga bort köttben+ styckslamsor, kycklingskrov å fisk-/ lax- huvud+ ev skaldjursrens, går det utmärkt bra att koka fond till soppor å grytor av det! Brukar i frysen ha typ 2l. tomma glasslådor å spara tills dom blir fulla av; ox-/ ...

Ibland kan det hända sig att en totalt glömmer bort att lägga överblivet kaffebröd i plastpåse. Liksom matbröd som säljs i nån sorts halvpapperspåse brukar det bli torrt å tråkigt redan dan efter, för att inte tala om vad trist det är efter en liten ...

Häromdan begav mej ut på en SOLskenspromenad runtomkring i dom vackra omgivningarna:             I år gick det att ta sig runt "KyrkSjön" ända bort till "Herrgårn", där står flera runstenar som jag nu detta år änteligen kom fram till ! ( i fjo...