I morse, första sommartids-dagen, hade Sonen träning/match med sitt lag "RIFF P94".(Tack å lov att Husfrun påminde mig om att ställa om klockorna, annars hade jag/vi nog glömt bort det å sovit över match-start vilket sku ha inneburit en smärre katastrof i det Elainaska hemmet: Sonen hade förmodligen gråtit blod å Dotra storögt gallskrikit. Så va glad jag är att vi kom upp i tid å slapp dylikt scenario!)Redan kl.8.30 sku vi vara där, alltså "egentligen" kl.halv8 Å eftersom vi va uppe till pass halv2 i natt så kan jag ju säga att jag va minst sagt mosig när Sonen kom å väckte mig kl7.30 (eg.halv7)Vad kan ersätta en timmes förlorad sömn? -Nada!Hursom: Vi kom oss iväg med gröt i magen och råg i ryggen!Sonen laddad inför matchen trots den tidiga timmen. Det enda bekymret va den allomtäckande morgondimman! Höll knappt på att hitta fram! Väl där noterades ett rejält manfall och om det berodde på tidsomställningen eller dimman vete Gudarna. Efter ett tag börja dom dock droppa in en efter en, så dom behövde inte blåsa av matchen innan den ens börjat. Medans gossarne värmde upp å hade ett träningspass, bestämde jag mig för att gå på en promenad i längs stigarna i omgivningen, alltid roligt att gå där man aldrig varit. Tänkte vara tillbaks lagom till matchens början. MEN ödet ville annorlunda: Jag gick vilse!Tänk er människan som är uppvuxen i de djupa Hälsingeskogarna, går vilse på Upplands slätten! Vad som förvirra mig va dimman å inte ens en strimma sol att orientera sig efter: kände mig ett tag som Ronja Rövardotter, när hon går i skogen å dom underjordiska ropar efter henne och dimman sveper runt hennes fötter.Övervägde att gå samma stig tillbaka men samtidigt äre ju spännande att va på äventyr! Så jag ströva på.Till slut kom jag fram till bebyggelse å träffa på en rar liten hund med Farbror som jag rådfrågade efter vägen: det visade sig att jag var kanske 3kilometer från matchen å den sku starta om kvart! Då blev fart på apostlahästarna kan jag meddela! Men en annan ska ju va med i Blodomloppet så detta fick bli min kick-off på träningen inför det evenemanget! Skrämde ett par harar på ett gärde med min flaxande stil. Ett par tanter med matchande hundar fick nåt roat i blicken när jag flåsa förbi, deras hundar ville springa ikapp.Vad gör man inte för den goda sakens skull: Lagom till 2a halvlek var jag där!Hann se Sonens regelrätta tacklingar av motståndarna och hans förmåga att försvara. (Mål har han lyckats pytsa in två i sin karriär som back)När matchen var över (6-4 till RIFF!) ville coachen ha genomgång å vi föräldrar gick upp mot bilarna. Då notera jag att bilarna i den övre raden hade regnstänk på vindrutan men inte de nedre. Vilken tur att jag inte är i skogen utan straxt vid bilen hann jag tänka. Sen slog det mig att det inte regna där jag stod. Gick en bilslängd fram och befann mig i regn, backade och fann till min förvåning att det va regnfritt! Snacka om lokal skur!Uppmärksamma de övriga föräldrarna på fenomenet å dom blev alldeles fascinerade. Vi såg nog rätt fåniga ut när vi på rad gick fram å tillbaks mellan bilarna! Resonera å kom fram till att nå´nstans måste ju en regnskur ta slut: det regnar ju inte över hela Sverige samtidigt!Jag vill minnas att Vår Biologiske Far vid nå´t tillfälle nämnt att han varit med om likaledes invid Kattvikskajen i Hudiksvall. Eller så har jag drömt det, "deschavy" eller hur det stavas. I vilket fall va det en sällsam upplevelse av sällan skådat slag...Nu VÅFFLOR!=0)