Lite av vad livet lärt mig; När jag var yngre så vägde jag betydligt mindre. Jag behövde aldrig hålla in magen när jag hade en snäv jumper. Men jag va ändå aldrig riktigt nöjd med det jag såg, trodde sällan att jag dög. Tyckte alla andra va mycket bättre än jag, att om jag inte va duktig vad va jag då? Kunde känna mig helt värdelös, fastän många påstod motsatsen, men så sa dom ju bara för att vara snälla...Nu när jag är äldre, och klokare, har min kropp gjort sig fri. Jag är inte längre bunden av ett osunt modeideal. Jag vet att jag duger länge, bara jag ser till å sköta min hälsa. Det finns matglädje där min midja satt en gång och trivselvikt är den jag känner mig bekväm i = 80kilo KÄRLEK! Och den äkta kärlek jag änteligen funnit är ovärderlig! Mina skor må vara två storlekar större, om fötterna alls ska gå i, men mina steg är mer självsäkra å jag går hellre mina egna vägar än i någon annans fotspår. Klackar tar jag till när det är fest å sätter i taket!Livet har lärt mig, att det spelar ingen roll vad som händer eller hur svårt allt känns idag; livet går vidare och imorgon blir en bättre dag, om inte annat är den ny! Å att egentligen så är det inte så illa när det är riktigt j#¤*a dåligt, för då kan det ju egentligen bara bli bättre!Jag har lärt mig att skaffa sig pengar och saker, inte är detsamma som att skapa sig ett liv. Det är vad man gör och vilka vänner man omger sig med som ger ett bra liv. Och att det finns valmöjligheter, det gäller bara att göra bra val.Jag har lärt mig att livet ibland ger mig en andra å t.o.m 3e chans. Det gäller bara att se möjligheterna istället för problemen! Å att ta chanserna när dom kommer.Jag har lärt mig, att när jag beslutar något direkt från hjärtat så har jag också oftast tagit rätt beslut. Och oftast är det så att jag ångrar bara det jag inte gjorde.Jag har lärt mig att även om jag har en dålig dag så behöver jag inte ge andra det. Det gangnar inte mig själv om jag ältar eländet. Om jag istället sådana gånger än mer unnar mig bra å positiva saker så blir det mer balans. Det jobbiga blir liksom mer hanterbart om det inte är förhärskande.Jag har lärt mig att när det ges tillfälle sträcka ut handen till någon och att alla behöver en varm tanke eller en vänlig klapp på axeln. Nästa gång kan det vara jag som behöver omtanken och ett leende kan göra en hel dag!Jag har lärt mig att människor kommer att glömma bort vad dumt jag sagt och saker jag gjort fel, men de kommer aldrig att glömma när jag fick dem att känna sig betydelsefulla. OCH jag kommer heller aldrig glömma hur bra dom fick mig att må...