Det börjar bli dax att börja se sig om efter ny vardagsrumsmöbel.

Maken skoja å sa att vi sku bygga en hörnsoffa liksom på höjden, i tre etage;

 två sits längst upp under taket, 4-sits i mellanplanet å plats för sex längst ner:

en tolvmannasoffa på kanske 7 kv.m golvyta!

Dä ni!

Men i brist på snickartalang så kollar vi efter drömsoffan på nätet,

den ska minst va tresits å "2liggs" =

två pers ska alltså kunna ligga på den utan att den yttersta riskerar trilla ner!

Howard Delux heter den, finns även i grått, om man gillar det;

 Nu kom Maken hit hem så nu ska vi soff-surfa vidare...

;o)

PS:

Faktum är att det har jag inte, men jag minns att jag tyckte den va grymt bra när det begav sig i början på 80talet. Å visst slår den fortfarande an en sträng i mig, det måst jag ju erkänna.

Hur kommer sånt sig, att vissa låtar "stämmer in i själen" eller hur jag ska förklara det? Såna som sätter sig fast i hjärtat å får en att bli lite lätt yr eller "naturligt hög" som jag brukar kalla det.

Är det nån mer än jag som känner så här? Kanske inte just för detta stycke, utan nån annan låt? Måste ju finnas hur många som helst...

=o)

PS: sålunda lyder texten;

A time of fear, so long ago,
lived a man in Salon,
in his dark and magic room,
he gazed on times to come:
all is then revealed and visions on water speak true!
Cry for the nations, cry for the nations
A flash of light, fills the night
and chills the blood in his veins,
will the power possess his mind, soul in chains.
All is then revealed, and tears that he shed were for you:
Cry for the nations, cry for the nations
Battles of kings, and of fools,
and changes in ways he once knew,
as pages of days fade away
he's lost in time...

Har det lite körigt idag, så hinner inte blogga!

Ha det gôtt...

=o)