En helt hemsk kille återger en situation som hade kunnat urarta totalt:

Min underbara flickvän och jag har varit tillsammans i över ett år och vi beslöt oss för att gifta oss. Det var bara en liten grej som störde mig. Det var hennes vackra lillasyster;

Hon var 22, bar ofta tajta shorts och va jämt bh-lös under sina slinkiga linnen. Hon böjde sig alltid fram när hon var nära mig, och jag fick då se mer än jag nästan klara av hennes privata delar. Det måste varit medvetet, hon gjorde det aldrig i närheten av någon annan.

En dag ringde lillasystern och bad mig komma över för att se över bröllops-inbjudningarna. Hon var ensam när jag kom dit, och hon viskade till mig att hon hade känslor och längtan för mig som hon inte kunde komma över. Hon sa att hon ville älska med mig bara en gång innan jag gifte mig och tillägnade mitt liv till hennes syster.

Jag blev chockad och kunde inte säga ett ord. Hon sa "Jag går upp till sovrummet, och om du vill ha en sista vild svängom, bara kom upp och ta mig." Som förstenad stod  jag och såg henne gå uppför trapporna. När hon kommit ända upp drog hon av sig trosorna och kastade dem nedför trapporna mot mig och jag tog lyra.

Jag stod där en stund och fingrade på spetsarna, sen vände jag mig om och gick mot ytterdörren. Jag öppnade den och styrde kosan rakt bort mot min bil.

Men ser man på: hela min blivande familj stod där ute längs garage-uppfarten och klappade händerna! Med tårar i ögonen kramade min styvfar oom mig och sa "-Vi är verkligen glada att du har klarat vårt lilla test! Vi kan inte få en trognare man till vår dotter. Välkommen till familjen!"

Och sensmoralen i den här historien är:

Nu kan ni se att vi verkligen hade rart besök på jobbet idag...

=o)

Vi hade rart besök på jobbet idag...

=o)

 Nähä, nu verkar det inte funka med MMSbloggningen igen?

Kan ni tänka er? Fortfarande ingen som hörts av ang. den blå undulaten som förlupit hemmet på Lidingö! ev. kommer en reporter att göra en liten artikel om Lille Plutten, vilket är bra för då är ju chansen större att ägaren läser tidningen om den inte har tillgång till internet.

Nu går det ju ingen större nöd på han hos A-C heller som ni kan se på bilden här ovan (som jag lånat från hennes sida) Fast hon kan ju inte behålla honom eftersom hon redan har en "gojja" som kanske rentutav blir avis? Vi håller därför tummarna att den rättmätige ägaren hör av sig...

=o)

ps: länka gärna till detta inlägg å lägg ut en

 "Blå-Lidingö-undulat-på-rymmen-upplysning" Du oxå!

Första FeberFria dagen! Livet leker/liket lever! Här ska grillas vid sjön! :o)

Idag fick jag en kommentar från en tjej på Lidingö som hittat en undulat.

Hon hade förmodligen googlat på "undulat+försvunnen" å hamnat på min blogg:  inlägget då Paloma flugit bort.  Minns ju hur stor sorg & saknad vi kände då, så jag tycker verkligen synd om fågelns ägare.

"Plutten", som hans benämning är nu, har ju haft en rasande tur som lät sig hittas av en sann fågelvän som dessutom hade en extra bur som han får bo i nu tillfälligt tills hans familj hittas.

Jag vill genom detta inlägg sprida informationen om denna Lilla Blåa Vän som hamnat på villovägar. På detta sätt kanske hans ägare eller nån som känner dom eller nån som hört talas om några som förlorat sin blå undulat hör talas om just detta å på så vis hittar igen Honom? (phu, vilken lång mening!)

Ber till alla Gudar vi känner att "Plutten" må få komma hem till De Sina igen!

ER som läser dessa rader ber jag: kopiera gärna valda delar av detta inlägg eller länka hit från er blogg om ni inte ids skriva eget inlägg.

Kommer ju själv aldrig att glömma den stunden av total lycka när vi återfann Paloma så jag vill verkligen att även denna blåa historia ska få ett lyckligt slut, pleease... *slår-ihop-händerna-å-blickar-uppåt*

=o)

Om inte annat så kan man ju få feber för mindre!

Men jag har feber/ kallsvettas omvartannat, oNt i halsen/ stämbanden:

kraxar som en kråka när jag svarar i telefon så folk tror dom ringt fel?

Äger ingen ork för 5öre, på sin höjd 2½ öres aptit: tur att barna är så pass stora att dom kan fixa m maten själva. Sonen laga maten igår ("korv& pomfritz") idag äre Dotras tur, finns risk för köttbullar å nudlar+wokmix.

Maken har inte varit med om maken: jag brukar ju vara hyfsat alert, men är nu bara en febrig spillra av mitt storforna Jag. Häromkvällen Han va här grät jag över ?  jag minns inte vad?  Sen tokskratta vi ihop tills jag börja gråta igen, emotionell härdsmälta känndes det som. Får väl skylla det på febran: det blir överhettning i proppskåpet så ledningarna funkar inte som dom ska utan det blir felkopplingar. (får väl va glad så länge det inte blir kortslutning!)

Känns även ensamt när Han inte varit här på några dagar så

det vete katten hur jag sku ha klara mig utan katten...

;o)

Inte så att jag mår utmärkt, för det gör jag definitivt inte,

 men jag är utmärkt i bemärkelsen att jag emottagit en utmärkelse!

 Det är "Gladan" som förärat mig den fina "awarden"!

Precis vad jag behövde en dag som denna. TACK rara Katarina, tror bestämt att febran sänktes en ½ grad eller så, åtminstone så känns det lite bättre för stunden...

:0}