I försomras åkte jag å två Kamrater ur VVF (VikingaVänFöreningen) upp till Sundsvall för att delta i LångbågeFöreningen "Gneirons" VikingaFestival.

På vägen upp passerar vi ju mina gamla hemtrakter å straxt norr om Hudik utbrister jag: -Här nånstans finns det en runsten... Varpå Chaufförskan grisnitar!

-VAR då? frågar Kamraterna unisont. Jag pekar, bilen styrs in på en gammal landsväg med ½meter högt gräs i mitten å vid sidan om skymtar en sliten trappa uppför en svag slänt. Vi stiger ur å kliver ditopp å spanar runtomkring bland sly å småbusk: men ingen runsten.  ?

Jag som bestämt hade för mig att vi va dit å titta på runstenen när vi läste om vikingatiden i 5e klass eller nåt sånt, eller vare nåt jag drömt? Nä, vill minnas den stod bara ett stenkast(!) från busshållplatsen? Men icke! På nåt konstigt kändes det nästan som jag lurat mina Kamrater å sinkat vår resa helt i onödan. 

Något försenade kom vi fram till Sundsvall å hade sen en jättetrevlig helg i glada vänners sällskap: bildbevis kan ni se här.

* * * * * * * * * * *

När jag så sist va å hälsa på den ena av Kamraterna så hade hon klurat ut att den stenen jag trodde att jag inbillat mig verkligen finns kvar i verkligheten!

Se bildbeviset här;  

Besöket hos henne va mycket givande på mångahanda vis; många energigivande skratt, tankebringande samtal å hjärnmasserande kunskapmatning. Kamraten är nämligen både rolig, smart å väldigt historiskt kunnig.

Å hon hade nosat reda på att den sten jag mycket riktigt mindes kallas "Malstastenen" å den står numera på Hälsinglands Museum i Hudik!

Då va ja inte alldeles förvirrad, HURRA!

I e.m ska vi, några ur Vikingaföreningen,

iväg t GrannByn å lyssna på en föreläsning om runstenar i Vallentuna,

hur kul tycker ni det låter på en skala....

8,5?

=o)