*

(bild lånad från Virtuella Floran)

*Sjunger -högtidligt* :

-Allt med en enkel tylipan bukett linneor uppå bemärkelsedan:

jag har den äran, jag har den äran att gratulera!!!

*gnolar-vidare-ty-minns-inte-texten*

I dag har ALLA mina närmaste kvinnliga släktingar namnsdag, UTOM JAG!

För jag fick heta Kristina i andra namn, efter Farmor. Hon va visserligen en väldans rar Farmor, det lilla jag minns av henne, fast vad hjälper det när man är 5år å kissnödig å hon dessutom dog å alla andra man kände hade det gemensamt att dom hette Linnéa efter Mormor!!! Förstår ni vilken fruktansvärd orättvisa jag levat med i alla dessa år???

Å inte nog med det!!!! Dom va till råga på allt grönögda hela bunten!!! Å jag, jag va minnsann blåögd som Pappa!! Det va ingen hejd på utanförskapet:  alla va dessutom så mycket äldre än jag: minst elva år! Ett tag va jag faktiskt helt övertygad om att jag va ett hittebarn som dom varit tvugna att ta hand om för att ingen annan förbarmat sig längs vår gata! Eller att Farmor hittat mig nånstans å bett Pappa ta hem mig: en-unge-mer-eller-mindre-spelar-väl-ingen-roll liksom?

Hade igår tänkt skicka kort till allihopa, men glömde/förträngde det. Å nu har jag magknip i all min ensamhet, håller nog på att bli blind i tarmen eller nåt?  Maken är hemma hos sig, Dotra är hos bästa kompisen, Sonen  cyklar på sin nylagade hojj, men jag har inge skojj, bu-hu-hu...

:o{

"Tyck synd om mig, vad får jag?"