Han som spelar piano i videon ovan är Våran Mammas kusin Gösta.

Kom häromdan att tänka på honom för att det va så j-#la kallt ute: säkert närmare -15. Fastän jag virat halsduken runt flera varv, ända upp till örona så drog det svinkallt. När man sen andas ut bildas det liksom kondens i det övre yllelagret som då blir blött å ännu kallare!  HurrBurr! *ryser-till*

Nåja, vår Mammas kusin är på intet vis en kall eller kylig person om nu någon snabbt feltolkat det jag skrivit om kyla här ovan. Tvärtom minns jag honom som en mycket varm å kul farbror som skoja å busa med oss barn: hans pojke å flicka (Fredrik&Ellinor) va några år yngre än jag å jättesöta små tremänningar.

Å när Gösta va liten va han åxå urgullig å Mamma brukar då å då berätta om när dom va barn. LilleGösta va så näpen å gjorde en massa rara saker, hade jättelånga ögonfransar å charmade alla i sin omgivning, inklusive Vår Mor.

Bl.a har vi hur många gånger som helst hört talas om den gång på vintern som  dom hade varit ute å lekt väldigt länge fastän det va svinkallt ute: givetvis ordentligt påbyltade enligt konstens å Mödrarnas alla regler. Sålunda hade Gösta sin halsduk virad runt sin hals i hela dess längd, med påföljd att all utandningsluft steg rakt upp å kondenserades i hans lååånga ögonfransar. OCH eftersom det va så isande kallt ute så frös det till i spetsarna på dom å till slut blev det så besvärligt att han utbrast de numera, i vår släktgren, bevingade orden:

-Fö´ståj inte vajjföj Gösta baja fåj fjost i ögonfjansajna...

Kanske inte så konstigt att man så fort det blir kallt hör den repliken inom sig?

Å tro´t eller ej: det hjälper mot kyla!  Lite varmare blir det allt,

i hjärtat om inte annat...

;o)

ps: Vad Tomten kallas på ryska?

 Farfar Frost, Дед Мороз, [Ded Maråz]

 vad annars?

Gottfrid har lagt sig tillrätta på Dotras väska med huvudet på hennes julsångnoter å sover så han småsnarkar...