När jag va yngre va det flera kamrater som lät tatuera sig, men jag va så rädd för sprutor inkl. nålar åsså kunde jag inte hitta nå´t motiv som jag sku kunna tänka mig att stå ut med hela livet.

Fundera ett tag på att göra en skir Linblomma längs vaden eftersom det är Hälsinglands landskapsblomma. Även Landskapsdjuret LO tänkte jag det sku se kul ut om en i miniatyr kom gåendes +små tassavtryck efter, på rumpan inbilla jag mig att det sku göra minst ont av nån anledning?

Men efter att fött barn två ggr så skrämmer inte smärtan mig längre, men nu är jag inte så intresserad längre. Möjligen sku jag kunna tänka mig att skriva barnas namn närmast hjärtat. Men att tatuera in pojk-/flick-vänners namn i unga år har jag aldrig förstått mig på.

 "Kärleken är evig men föremålen  växlar" som det så bekant heter. 

Nu har jag däremot hittat en karl som jag tänka mig stå ut med hela livet: Kärbon!

Kanske sku jag visa Honom det här:

?

;0)

("Ragnar" I love You! )