Barna är hemkomna, för egen maskin, nåja;

 buss från pappan, tåg ner till Byn å buss igen hit hem.

Det hanns knappt innanför dörrn förräns det

 ställdes till med liten scen å påföljande kramkalas.

suck å pust

Känslo-berg-å-dal-bana:

gott att ha dom hemma, men tungt när det blir tjafs på en gång,

fast jobbigast har nog barna:

tufft att ställa om sig mellan skilda världar...

:0}

PS: Tack B. för att Du ringde å muntra upp Mossi

Känns som om jag går i en glasbubbla: jag ser Kärbon, men hör liksom inte vad Han säger, får fråga flera gånger å blir ledsen för ingenting.

Men en orsak har jag å det grämer mig: Kom inte iväg på loppisen denna söndag heller. Fast jag mår inte 100 å hade nog inte fixat att stå å köpslå med hundratals människor. Nog för att det sku behövats för att dra in lite kontanter, skolstart i morron å det brukar alltid föra med sig extra kostnader,suck.

Nä, ska äta lite nu för att få lite energi i kroppen OCH för att orka  höra mig för hur jag ska få hem barna på för sätt idag...

:0/