En riktigt GOD JUL önskar jag alla som läser detta!

Min julklapp till er blir denna söta visa;

=o)

Träffa en bekant figur på lunchpromenaden ... (Snöskulptur!)

-Men jag har väl aldrig hört på maken!, sa jag faktiskt när Maken tala om vad han ville ge mig i julklapp! Men sen lyssnade jag väldigt noggrannt när Han sa det en gång till:

-Varje årstid ska Du få gå på vilken SPA-behandling Du vill!

Han är F-n i mig inte klok på en fläck!

Helt underbart galen,

i mig...  ?

;o)

Han som spelar piano i videon ovan är Våran Mammas kusin Gösta.

Kom häromdan att tänka på honom för att det va så j-#la kallt ute: säkert närmare -15. Fastän jag virat halsduken runt flera varv, ända upp till örona så drog det svinkallt. När man sen andas ut bildas det liksom kondens i det övre yllelagret som då blir blött å ännu kallare!  HurrBurr! *ryser-till*

Nåja, vår Mammas kusin är på intet vis en kall eller kylig person om nu någon snabbt feltolkat det jag skrivit om kyla här ovan. Tvärtom minns jag honom som en mycket varm å kul farbror som skoja å busa med oss barn: hans pojke å flicka (Fredrik&Ellinor) va några år yngre än jag å jättesöta små tremänningar.

Å när Gösta va liten va han åxå urgullig å Mamma brukar då å då berätta om när dom va barn. LilleGösta va så näpen å gjorde en massa rara saker, hade jättelånga ögonfransar å charmade alla i sin omgivning, inklusive Vår Mor.

Bl.a har vi hur många gånger som helst hört talas om den gång på vintern som  dom hade varit ute å lekt väldigt länge fastän det va svinkallt ute: givetvis ordentligt påbyltade enligt konstens å Mödrarnas alla regler. Sålunda hade Gösta sin halsduk virad runt sin hals i hela dess längd, med påföljd att all utandningsluft steg rakt upp å kondenserades i hans lååånga ögonfransar. OCH eftersom det va så isande kallt ute så frös det till i spetsarna på dom å till slut blev det så besvärligt att han utbrast de numera, i vår släktgren, bevingade orden:

-Fö´ståj inte vajjföj Gösta baja fåj fjost i ögonfjansajna...

Kanske inte så konstigt att man så fort det blir kallt hör den repliken inom sig?

Å tro´t eller ej: det hjälper mot kyla!  Lite varmare blir det allt,

i hjärtat om inte annat...

;o)

ps: Vad Tomten kallas på ryska?

 Farfar Frost, Дед Мороз, [Ded Maråz]

 vad annars?

Gottfrid har lagt sig tillrätta på Dotras väska med huvudet på hennes julsångnoter å sover så han småsnarkar...

Hjälper barna att slå in julklapparna som dom ska ge bort till dels släkten uppe i Hudik å dels Makens släktingar i Åberga;

Senare ikväll är det dax för paketen som vi ska ge barna, som är så stora nu å vill helst ha pengar till det dom sparar till, men några symboliska saker ska jag slå in.

Blir ju en hel del paket även fast vi vuxna inte ger varandra några julklappar sinsemellan: räcker gott å väl att "bara" barnen får. Det är ju huvudsaken dom får så dom blir nöjda å känner att vi allihopa bemödat oss.

Undra hur många familjer som har det som vi: alltid fira på flera håll?

Men det verkar som att Maken överväger att följa med oss upp i år.

hoppas kan man ju alltid...

=o)

Idag åt jag en liten Janssons Frestelse till lunch å kom då att fundera på vem det va som givit namnet till denna enkla men goda maträtt?

Enli. Wikipedia så va det en operasångare Per Adolf Janzon (1844-1889) för han brukade bjuda på vickning hemma hos sig: allt-som-oftast ett slags ansjovisgratäng, vilket skulle ha givit upphov till namnet Janzons frestelse på denna typ av gratäng. Dock blev rättens namn inte allmänt accepterat förrän 40 år efter Janzons död.

Å det va ungefär då som en kokerska på Östermalm, Fru Boberg, påstås ha döpt en ansjovisgratäng till "Janssons frestelse "efter en film med samma namn som va väldigt populär då.

Vilken histori som ska anses som den rätta det vete gröne?

Därom tvista de lärde, men hur som haver:

GOTT är det...

=o)