Visst är dom goa med varann, somnar mitt-uppi-alltihopa...

:o)

Detta inläggs rubrik är en rad ur "I ett hus vid skogens slut"

(eller kanske heter den nåt annat? )

När vi tog dän av julsakerna så åkte ju våran julkrans ner,

fast inunder den hängde denna kvar:

Nån har hävdat att den hänger åt fel håll, tyckte den sku hänga med böjen överst så att lyckan kunde rinna ut. Å det är just det jag vill förhindra: lyckan i hästskon ska ju stanna kvar å bringa lycka i vårat hem!

Visserligen verkar vi väl inte ha nån specifik tur i spel (Maken svär just över Kamratens V75) , men vi är lyckliga i kärlek istället, så vi får glädja oss åt det!

På insidan av våran ytterdörr hänger den här "pinglan":      

Ljudet av den påminner om Morfars Bageri: när nån steg in i den lilla affären inrymd i nedre farstun så hördes det upp till Mormor å MammaMin som turades om att gå ner å betjäna kunderna efter morron- å förmiddags- ruschen.

Morfar+ Morbror baka färdigt dagsverket, städa undan å gick sen upp å la sig att vila ett tag: det blev ju tidiga mornar, uppstigning redan kl.4.00

I juletid när det vankades lussebullar va dom tvugna att kliva upp vid 3draget.

Att som barn få va hos Mormor&Morfar å vakna till doften av nybakat bröd va härligt! Å frukosten bestående av varm "Kakkao", som Mormor sa, å ljummen MorfarsLimpa med skafferi-tempererat riktigt smör å KavaljerOst va ljuvlig!

Tänk vilka smak å doftminnen man bär med sig...

=o)