Fastän det är nästan två helger sen vi bodde på VikingaGården så mår jag så bra av det! Kanske är det järnåldersbrist jag lidit av hela mitt vuxna liv?

Den här bilden tycker jag mycket om, fastän jag inte är särskilt till min fördel. Men det va en så go´stund när vi satt där i skuggan å resonerade:  

Kanske "Ragnar" å jag kände varann redan i ett tidigare liv?

Vi i VänFöreningen hade ju fått i uppgift utav Gården att hjälpa dom med en del arbete som de ville ha utförda; fläta en kompost av lövsly, göra en portabel kycklingbur samt andra sysslor. Här syns vår lågmälda "hövding"/ordförande "Assar" täta boningshuset med lindrev, Maken lagar grytsleven med linsnöre å Ingemar täljer på nåt: tre trevliga, trygga, tystlåtna trivselfaktorer!

Eftersom jag va Matmor så stod jag för planering å inköp av mat å det mesta av matlagningen. (undrar ni va Maken å jag grimaserar om? Jag tror vi "luftpussas")

Men nässelsoppan (ännu en dunderJÄRNkur!) lagades av några  "Vänlagare" å under tiden ägnade jag mig åt att förkovra mig i brickvävandets ädla konst:

"Gunhild", med ryggen mot kameran gick igenom grunderna i brickbands-vävning å hjälpte oss sen att varpa å trä brickorna, ett grannlaga arbete!

*

Här är jag in action OCH grimaserar igen. Som synes äre mycket flams å vi har så kul, samtidigt som vi är väldans seriösa när besökare frågar om saker.

Tror Vet att gårdens personal uppskattar när vi är där å befolkar gården: den blir ju så mycket mer levande å autenstisk då! Å vi tycker oxå om att få vara en del av gårdens "familj". En ynnest jag är glad att vi har förmånen att ha: det TACKar vi Gudarne för.

Å VäderGudarna hade vi sannerligen med oss: så soligt å varmt har det inte varit sen dess! Skuggan va en uppskattad tillflyktsort. Till-flykts-ort förresten, vilken märkligt ord, hela gården är en ett ställe att fly till när moderna tidens stress blir för påträngande. All stress rinner av en när man är där å det känns som man har all tid i världen.

Fast det är klart det skiljer ju ca tusen år emellan nutid å gårdens tideräkning: år 1043 e.Kr har dom stannat tiden på. Så det kanske inte är undra på att det känns som om man har gott om tid när man är där...

;o)