Till lunch idag åt jag mozarellaost med hjortronsylt å å massor med muscotkryddad broccoli å tro mig det är JÄTTEgott!

När jag lite senare på e.m sku slänga lite sopor så trilla mozarellapåsen ur mitt forfarande lika snygga/pimpade sopskåp. Då jag böjde mig ner för att plocka upp den kom jag på varför jag börjat sjunga Björn Skifs´gamla slagdänga: på påsen stod det med snirklig stil "MICHELANGELO" ! ! !

Tänk vad man omedvetet ser å registrerar utan att ha en aning om det!

Hoppas endera dan ha anledning att oförmodat börja sjunga nå´t ur "Gula Änkan":

Veuve Clicquot Ponsardin Någon?

;o)

Efter jag varit å handla lite inför helgen, så gick jag omkring å småplocka runt i lägenheten å rätt som det va börja jag på att sjunga Björn Skifs´"Michelangelo"! (klicka igång videon här ovan NU!)

En i å för sig rätt OK låt men den ligger ju inte riktigt på min 10-i-top-lista, ingen sång jag brukar sjunga på kareoke, inte ens i min ensamhet.

Sen gick jag vidare å fundera på hur kommer det sig att man, rätt ut i det blå, börjar sjunga en viss låt? Hur är hjärnan funtad egentligen: gick jag omkring i sömnen, dagdrömde å hjärnan snurra liksom på frivarv? Åsså ramla den skivan ner i hjärn-jukeboxen?

"Det hörs musik men ingen verkar vara hemma..."

;o)

Häromdan ringde Kärbon å sa att Nu har nedräkningen börjat: 10, 9, 8 ...

Å nu har vi hunnit till sjunde dagen innan vi blir Herr&Fru, det är inte utan att  börjar rent utav kännas lite småpirrigt!

 =o)