Carmina Burana "Fortuna" gav mig som vanligt rysningar,

men denna gång ända upp på kinderna ! 

Woooooooooooh ! ! ! ! ! ! ! !

Stående ovationer i soffhörnen runt om i Swedala!

Vi har ju hållit förståss på hårdrockarna hela tiden, men måst ju tillstå att Brolle är bildskön Gullegubbe: Han liknar helt klart vår gemensamma Far i ungdomen. Har en färgbild på Pappa där blixten bildar blåa blänk i hans hår, så svarthårig va han. Men både Syss å jag begåvats med mes-brun kulör, why?

Detta må vi råda bot emot!

 NÄ, aldrig mer blondin, jag lovar på heder å samvete!

Ska jag månne hellre göra mörkbruna slingor?

Ett oerhört U-landsproblem, eller hur?

 NÄ, jag är glad att jag överhuvudtaget har hår!

Men klippa det borde jag iaf, har inte gjort det sen

Farsan fyllde 80 i  augusti, så det verkar vara på tiden...

;0)

BuHu, vad jag spillt tårar över fiktiviteter i afton;

Först sockersöta "Sleepless i Seattle" och sedan pseudo-realististiska "Jag är Dina", men förmodligen behövde jag väl det? Det är skönt att gråta:

for many reasons. Vi har fått tårar för att vi ska använda dom, brukar vår Mor berätta att Mormor sa. Å Gud nåde den som säger att pojkar inte får gråta...

:´0 }

ps: till råga på allt så skippa Magnus Uggla Hudiksvall i "Vart fan är mitt band!"

SKAM går på torran land!

Jag säger bara -Big MISTAKE Uggla!

Musikerna i Hudik går inte av för hackor!

t.ex basisten som spelar med Lundell

Denne man såg vi nyss på Peter Apelgrens knasiga program  på lokalTV.

(kommer aldrig ihåg vad det heter?) Det låter som om artisten spelar på såg

 >> Vette fan hur det fungerar, det är visst nåt elektriskt<<

Hur som helst klart annorlunda å sånt gillar vi:  han gör det på "sitt sätt"...

Go´Natt!

;0)