Det va ett bra tag sedan vi såg filmen "Sömnlös i Seattle" men vad jag minns tyckte jag den va sockersötromantisk. Mitt manus för tisdagen visade sig inte vara det minsta romantiskt:

Eftersom min envisa e.m-feber å allmänna yrslighet inte vill gå över (å då syftar jag inte på fotbolls EM utan eftermiddags-) så har jag blivit sjukskriven å beordrad lugn å ro. Å förra veckan, då jag va sjukskriven på egen hand, så ringde en kvinna från stressrehab på Danderyds Sjukhus å ville ändra tiden jag hade hos sjukgymnasten där, med på följd att jag blanda ihop alltsammans:

Lyckligtvis åkte jag inte dit på fel dag å jag kom heller inte dit för sent. Tvärtom på tok för tidigt, upplyste receptionisten mig om, när jag gick in för att växla pengar till p-automaten. Tur att jag inte hade lagt i pengar redan! Köpte istället en banan å en fralla å åkte dit näsan peka. Å den måst ha pekat lite förnämt uppåt för jag hamna i faschionabla Djursholm, minsann.

Hittade en liten parkeringsficka invid en liten båthamn å gick en sväng längs strandpromenaden tills jag hittade en fin plats med utsikt över havet (?) nåja vatten vare iaf. Där satt jag sen i godan ro å läste en bok, som nån här på bloggen rekommendera mig att läsa "Små citroner gula" , medans tanter i sidenscarfs å farbröder med spatserkäpp passerade, hövligt hälsande.

Men säg den ro som varar för evigt?

Solen sken, vågorna kluckade å måsarna skria högt ovanför å det va bara så overkligt att sitta där: kändes som om jag va med i en film. Inte Dolda kameran, mer som ett meditiationsprogram, sååå rogivande precis vad jag behövde.

Efter jag ätit min bananfralla å druckit mitt medhavda vatten satt jag å bara njöööt av alltsammans. Sku verkligen vilja bo närmare havet, i byn finns bara en å, där visserligen aspen går till, men inte går det att åka båt på den inte.

Så började det blåsa lite kallt, två tjejjer som prata ryska gick förbi med en grandios dalmatiner, solen gick i moln å jag sa "-Dasvidanja!" reste mig å gick åt motsatt håll å dom titta snopet efter mig, hihihi.

Men, men skrattar bäst som skrattar sist: när jag så va tillbax på sjukhusparkeringen, å skulle lägga i pengarna jag växlat till mig, upptäckte jag till min fasa att jag glömt min väska på ryggstödet på parksoffan ! ! !

Tänk om den sku försvinna! Jag som nyligen skaffat nytt körkort å precis tagit ut en femhundring när jag köpte lunchen! Katastrof om den sku visa sig va borta! Blev alldeles skakis å visste inte om jag sku kunna köra bilen å än mindre hur sku jag hitta tillbaks dit?!?

Så gjorde jag som jag brukar säga till dom som håller på att bli hysteriska: ANDAS! Såja, lugna andetag så att hjärnan får syre å kan fungera som den ska. Å på nåt mirakulöst sätt lyckades jag finna den rätta vägen, har ju nånstans rätt bra lokalsinne, å väskan hängde där!! Allt fanns kvar!!

Ååh, vilken lättnad, höll nästan på att börja grina, men istället börja jag fnissa: så typiskt symptomatiskt! Virriga människor med obalans i huvet borde inte få vistas ute bland folk, för sin egen skull!

Några medelålders paranta kvinnor gick förbi å log så glatt åt mitt håll å då slog det mig: väskan hade säkert fått hänga orörd hela e.m med tanke på att alla dessa människor aldrig sku förmå sig att röra vid en besudlad liten ryggsäck med ena axelremmen trasig. Ingen av dom behöver heller stjäla för sitt uppehälle, så gott ställt som dom verkar ha.

Å andra sidan så sku jag inte heller,oavsett hur dåligt ställt jag än må ha det, stjäla någons pengar. Nä, gröt å potatis går att variera i det oändliga...

;0)

Dagens Devis: Ska Du nånstans glömma Din handväska:

gör det med stil och finess i Djursholm ! !

(38,2')