För ca 13år sedan blev min Bästa Väninna och jag inbjudna till maskerad: temat va

 "Sago-& Serie-figurer".

Å eftersom jag befann mig i det höggravida stadiet så va det ju inte direkt läge för att klä ut sig till varken Snövit eller Betty Boop.

Va inne ett tag på Dunder-klumpen eller Baloo, men vi spåna vidare på nå´t gemensamt tema å så kom vi slutligen på det perfekta paret: Lilla My och MuminMamman!

Det är ju alltid roligt att gå på maskerad, men minst lika kul innan, under förberedelserna med dräkterna osv. Ringa runt å höra sig för om den möjligen vill låna ut nån pryl, om Syss har kvar det där plagget osv.

Syss har alltid varit i allra högsta grad deltagande när det har varit maskeradutstyrsel på gång. Det som hon inte kan skapa illusion utav med hjälp av nål å tråd mm. existerar ej. Jag kan nästan inte komma ihåg allt vad vi klätt ut oss mig till, för oftast äre jag som blivit utspökad; troll, pirat, Rhodesare, clown, Mexicanare, orienterare, haremsdam, journalist, Ulla Winblad, 60tals Tjejj, träskmonster osv. etc.

 (dom två sistnämnda ses på bilden här nedan)

Skojjigt å förväntansfulla har förberedelserna alltid varit, skratten,beundran å tillfredställelsen på själva maskeraden hur kul som helst!

Det är alldeles för lite maskerader nuförtiden, eller hur...

=0)

Igår gav febern änteligen vika

 +

hostade inte tarmarna ur mig när jag klev opp imorse = 

det verkar som om sjukdomen håller på att kapitulera!

(å ändå har jag inte behövt ta till dunderkuren "vitlöks-snaps", gu´skelov!)

Men inte värt att ropa -Hej! : även om antalet rakblad i halsen halverats så

 går det åt en ½toarulle per timme (pappersnäsdukar är lyx)

Hur mycket snor kan det finnas i en kropp egentligen?

Här tänker jag nu inte beskriva varken konsistens eller kulör,

bara konstatera att slembildningen i min arma lekamen fungerar utmärkt!

(det gäller ju att se det positiva!)

Fast jag kanske vågar säga att jag tror jag känner på mig att

det eventuellt håller på att vända å att jag befinner mig

i början på Bättringsvägen som leder bort mot bäcken,

å väl där ska här hoppas å hejjas . . .

:0´)

Det enda som avbröt tystnaden idag va när en granne ringde å fråga om jag ville överta en dubbelsängram i furu. Jag betackade mig (betacka låter väl avmätt å så mena jag ju inte, jag gör bara inte med någon dubbelsäng just nu) men lovade höra mig för om nån annan i bekantskapskretsen behöver?

Kanske därför jag kom att formulera rubriken som en travesti på han tysken Raemarkes boktitel "På västfronten intet nytt" ?

På sjukfronten kan jag meddela att här varit fullt krig med; ingefära-gevär, vitlöksgranater å CvitaminBomber i dagarna tre mot bacillerna. Om inte det är så att det är VIRUS som ordnat släktmiddag på mina slemhinnor? Lär mig aldrig skillnaden, vilket det är om man får feber?

Skit samma: "baskelusker" brukar vi kalla dom, sjuk blir man vilket som.

Det rimma så då äre sant!

Helt i sin riktighet är även det faktum att jag, inom den närmaste ½timmen, har för avsikt att inta horisontal-läge. Inte ens en hel armé sku kunna stoppa mig från det. Om nån sku komma på tanken att försöka hindra mig, behöver jag bara andas ut för att få dom ändra sysselsättning. (har i vanliga fall, av å till, dålig andedräkt: efter tre dar i strid kan den framkalla yrselanfall hos känsliga varelser)

Men först en dust mot Karius å Baktus och den onda  "VisdomsGeneralen" åsså en GodnattSaga till oss alla, dessvärre inte på originalspråket, som annars lägger sig som bomull kring både öron å hjärtat...

#0}