Så blev det då äntligen söndag kväll: Dotras rummet va nästan klart när barna ringde från tåget, på väg hem från pappan. Kärbon skyndade att åtminstone ställa skrivbordet å sängen på plats, medans jag for å hämta dom vid tåget.

Dotra va ivrig att rusa in på rummet för att se hur det blivit, men jag hejdade Henne å bad ´na blunda, höll för hennes ögon å ledde in henne på Sonens rum. -Å va töntigt, fattar väl att jag är i Brorsans rum, sucka Hon, men när jag tog bort handen så jubla Hon istället, detta va vad hon såg:

Gissa om jag fick KRAMar?

Blev dessutom översållad av pussar å TACKad på alla möjliga språk!

(Hon lärde sig Hej & Tack på lekiskompisarnas olika språk

i 6årsGruppen, tror det fanns 7 nationaliteter)

Sen blev det ett mera stillsamt betraktande i en kvart20dar:

jag hade medvetet väntat med att ge dom kvällsmat för att Hon sku få göra det.

En morot, stor nog att föda samtliga marsvin i byns västra utkant, hackades nogsamt i mumsbitar, isbergsallad revs i strimlor å allt toppades med lite äpple-3kanter: allt väldans uppskattat av "Grabbarna Gris"!!

*

Sen kunde Hon inte behärska sig längre utan frågade om Hon fick lyfta upp dom när dom ätit färdigt.

Eggbert å Boris heter dom ju egentligen enligt de fina stamtavlorna/ registrerings-bevisen som hon vi köpte dom utav skickade med,

men dom blev raskt omdöpta till Magnus &Brasse!!!

Dom kvittrade en del när dom kom upp i famnen på Henne å Hon tittade storögt å undrade om det va nåt fel på dom:

Nej, vissa marsvin pratar å har en massa ljud för sig å

Dina verkar vara av det småpratande slaget.

TACK Snälla E-K för att vi fick våra nya familjermedlemmar till ett så´nt facilt pris å en sån fin bur m.m på köpet. Dotra uttryckte sig sålunda:

Världens värdefullaste present...

=0D