Tänk, för ett år sedan levde Johanna Sällström ännu.

Frid över Hennes minne.

Hoppas att Lilla T. mår så bra som det bara går, hon har ju i alla fall en kärleksfull Pappa efter vad jag förstår. Måtte även han få det stöd han behöver, vet inte om dom bor i "EUlandet" å hur det är där när ett barns ena förälder dör.

Bara inom Svedalas gränser kan det skilja jättemycket, beroende på vilken kommun/landsända man bor i, vilken krishantering som finns.

Är glad att barna å jag bodde i Hudik när Livet körde  ihop sig för oss!

Barn- och Familje-enheten där va ett mycket stort stöd, förutom Syss&co, Mormory åsså ¨Lillor¨förståss. Kan känna väldig saknad efter henne, men kontakten bröts när vi flytta. Men hon blir väldigt glad när vi hälsar på å jag vet att barna å jag har en speciell plats i hennes hjärta. Känns som om vi är släkt fast det inte finns nå blodsband.

VännernaKamraterna betydde naturligtvis oxå mycket men dom besparade jag en hel del, va rädd att nöta ut dom. Ville ju kunna unna mig en trevlig stund emellanåt oxå å inte älta elände när vi väl träffades. Nog för att dom förstod det mesta har jag fått reda på i efterhand, men gjorde det bästa dom kunde göra som Kamrater: lyste upp min i övrigt ganska mörka till varo.

Är så TACKsam för Mina  Vänner: TACK  för att Ni fanns OCH finns!

Så TACKsam för Mina Barn: TACK å lov att ni mår bättre än nånsin nu!

Så TACKsam för Min Kärbo: TACKar Gudarna för hur vi träffades!

Så TACKsam för Min Mor&Syss: TACK för kärleksfull samhörighet!

Att Mitt Liv ordnat sig till vad det är i dag är TACK vare Alla Goda Krafter jag haft omkring mig OCH inte minst min egen förtjänst! Att jag gjort dom val som krävdes av mig, att jag inte nöjde mig med att leva i negativa hjulspåren. Att jag vågade språnget till en ny okänd tillvaro, som nu känns hemtam å trygg.

TACKar Mig själv för det å lovar att jag uppskattar Livet som det ter sig nu, fastän jag ändå längtar till nåt ännu bättre för oss alla:

Det ultimata vore: ett eget hus i ytterkant på byn, med gäststuga på gårn så folk kan komma å hälsa på obehindrat, hängmatta i trägårn, utomhusbadkar i bersån, hund och/eller katt, kunna få mer tid till kreativt skapande, läsa nån kurs på högskolenivå, odla majs och Vänskaper!

Återstår att se vad som kommer att realiseras, huvudsaken är att man aldrig resignerar å tänker det kommer ändå aldrig att gå, att man hoppas å tror att allt kommer att ordna sig till det bästa till slut...

=0)

>>Endera kan man fortsätta hålla fast vid att vara

ett offer för omständigheterna

eller

så kan man välja att se sig själv som

en erövrare av möjligheterna...<<

(L.Fjellberg 1999)