Sista timmen på jobbet igår så kände jag mig lite knepig. Inte klurigt knepig, utan konstigt mående. Tänkte att det kunde ha att göra med att det varit snurrigt mycket folk hela dan, kanske beroende på att vi hade stängt för planering da´n innan?

Hursom haver: när jag kom hem va jag alldeles kallsvettig å frös sen som en tok, säkraste tecknet på begynnande feber! Å inte hjälper det hur mycket man än bylsar på sig, det va bara att ta 2Alvedon å gå å lägga sig.

Sov från straxt efter 16 tills Kärbon oroligt kom sättandes vid ½8 efter att han ringt oss å barna meddelat att -Mamman är dålig å bara sover!

Då hade dom redan ordnat mat åt sig (våfflor&sylt) å höll på att läsa läxor!

Blir riktigt stolt när det visar sig såna här gånger att dom inte står alldeles handfallna när själva Mamman är tillfälligt ur funktion, utan självständigt hjälps åt å fixar nå´t att äta å gör det dom ska (plockar undan) å inte försöker smita undan (läxorna).

Fast så äre ju inte jämt, emellanåt tjafsas det så örona kryllar ihop sig, men då det verkligen gäller så ställer dom upp å samarbetar riktigt bra.

Minns en gång när Sonen kanske va nästan 5år å Dotra följdaktligen 3½:

tror jag hade influensa och mjölken va helt slut å ingen granne hemma att låna av. Då föreslog Dotra, kavat som alltid -Vi kan handla!

Sagt å gjort: från fönstret kunde jag se nästan ända ner till affärn hur Dotra gick först raskt skjutsande sin gamla gåvagn med kassen+pengarna å Sonen efteråt beskyddande iförd sin Batmandräkt! Vilken syn för Gudarna!

På affären tyckte dom att barna varit så duktiga å ett bra tag efteråt fick jag, med ohöljd stolthet, höra talas om deras eskapad.

Det är nu drygt 8år sedan, Dotra minns det lite svagt, Sonen förnekar det bestämt, tycker förmodligen det är skämmigt. Men jag blir alldeles varm i ModersHjärtat eller så äre febern som håller på att stiga igen...

#0)