Här drog Kärbon bort den sista maskeringstejpen från Bajenränderna.

Sonen tycker det blir läckert med den knallgröna kulören! Å så länge Han är nöjd så tänker inte jag andas ett knyst om att jag anser att det blev i bjärtaste laget, även om hjärtat klapppar för det bästaste laget (HIF!)

Dotra sken som en sol när Hon kom in på sitt ny-stajlade rum:

 -Åh va mysigt! va hennes spontana kommentar innan Hon kasta av sig kläderna på sängen(bättre än golvet!)å bytte om till Taekwando-dräkten å rusa iväg till tränings-skjutsen.

Vid hemkomsten plockade Hon otroligt nog upp kläderna å la dom på stolen (undrens tid är ännu ej förbi!) När det va dags att bädda placera Hon ut dom minsta gossedjuren runt om i rummet på hyllor m.m Dom bengaliska tiger-bröderna fick flankera TVbänkens yuccapalmer, det tyckte Hon såg djungel-aktigt ut. Slutligen va det bara Systrarna Kanin som fick lägga sig för att sova i lådan invid fotändan. Hennes Älskade SnutteHund Lisa smögs in under kudden å får nog sova på armen i natt.

Själv kommer jag att somna innan huvudet landar på kudden känns det som: jag som annars brukar va så kvällspigg. Men det blev väl för lite sömn natten som va så det kommer surt efter.

"Surt sa Räven om rönnbären"också å imorrn ska vi göra slånbärs-gelé på jobbet: vi har under våra lunchpromenader sett långa rader av slånbärsbuskage som vi tänker förädla. Allt på deltagares initiativ! Dom ska tydligen vara frostnupna (bären alltså!)innan man plockar å kokar. Jag vet ingeting om slånbär: ja ä från Hälsingland ja´! Å där vet jag inte om jag har sett slånbär på bild knappt ens en gång...

Nä, nanna kudden vare:

G´natt!

#0)

Dröm söta  

Detta ska vi äta till söndag-middag, hade tänkt göra denna här grytan.

Men lådan går fortare: me´ns pären koker...

=0)

Änteligen blev det klart inne på Dotras rum!

Som en påminnelse kan jag även visa hur det såg ut innan:

Känner mig mycket nöjd med om-möbleringen:

bara ett tråkigt bord fick utgå ur sortimentet, fast en gammal (men inte särskilt roligare) tv-bänk införlivades i möblemanget istället. Hennes älskade sminkbord (som jag gjorde för ca 2år sen) fick lyckligtvis plats när jag skruvade dän spegeln å satte den på fönsterbrädan.(kom just nu på att det t.o.m passar bättre för hennes ansiktshöjd numera!)

Sonens väggar måst först patenteras för att inte nå´ra svåra fet-fläckar sku kunna vandra igenom, sedan grundmålas inte mindre än två gånger.

Så har rändernas placering versus väggens mått beräknats invid en bålskål med popcorn (man tänker så bra då) (?)

Nu är vi båda så trötta, men nöjda med Dagens Verk.

Hoppas även att alla ni närmare hundra personer som varit in på min blogg, om så än bara fram å åter, oxå haft en bra å givande dag...

#0D

Så nu har jag röjt ut kaoset Dotras rum, nu återstår bara att ta in möblerna å försöka få till nån bra möblering å skapa nån form av logisk ordning.

Men först en rejäl balja kaffe, undra om det finns nån kaka?

Tror jag såg en "landstings-bakelse" i nåt utav skåpen...

;0)

Kärbon lura mig att se "Open Ranch" av å med Kevin Costner, en riktigt westernfilm: lagom spännande å tårdrypande romantisk. Över två timmar lång, även fast det inte va nå´ra reklampauser, men det va den värd!

Efter det har jag plöjt lite till inne i Dotras rum, jag har m.a.o frångått mina principer att inte städa på hennes rum. Förhoppningsvis, kanske, kanske Hon försöker hålla igen lite på stökeriet när Hon fått hjälp att röja?

Den som lever får se...

OCH ni får även se en liten GoNatt-visa med den finska gruppen "Eläkeläiset". Jag begriper inte ord finska, men tycker ändå dom är hur kul som helst! Har tjyvlånat en skiva från jobbet för jag tyckte den va så bra: dom spelar covers på värsta finska humpa-humpa-manér! Inte helt lätt att känna igen vissa låtar, fast denna är ju en 90talsklassiker som dom gör en lysande version utav, eller hur...

;0)

ps:gissa gärna vilken låt det är!

Om någon eventuell undrar vad vi sysslar med i denna dags afton så kan jag meddela att vi renoverar Sonens rum;

Jag hann packa ner det mesta av Sonens prylar, men dom större möblerna fick jag hjälp med: 120´s sängen höll vi knappt på att få ut. Va tvungen att skruva bort en garderobsknopp för att kunna få ut den i gången.

(hur 17 fick vi IN den i rummet, kan man ju undra?)

Själva "järn"-stommen gick lyckligtvis att skruva ner, den är närmare 25 år gammal: "mässings"knopparna av äkta plast har chanserat å flera små-pluttar på säng-gavlarna är borta.Vi har tagit enhälligt beslut att den imorron dag får åka till sopstationen! Den har gjort sitt å  kanske den kan få sluta sina dagar i metall-återvinningen? Den har redan återanvänts flera gånger om i sin nuvarande skepnad så då kan den väl få flyga iväg till sälla sänghimlen? (har för mig att båda SyssDöttrarna har haft den efter mig å sen Dotra å sist Sonen, men han tyckte den va för tjejjig) 

Medans Kärbon väntar på att första lagret ska torka för att sen kunna måla andra vändan ska jag ta itu med Dotras rummet så att inte Hon gråter blod på söndan när dom kommer hem å Sonens rum beräknas vara klart.

Måst uppbåda all min vilja för det känns tröstlöst: giv mig kraft å styrka...

#0}

Paret Holmlund, som inte lyckats få egna barn, hade bestämt sig för att anlita en s.k surrogatpappa för att bilda en liten familj.

På morgonen den dagen surrogatpappan skulle komma och utföra sitt arbete, kysste Adam sin Eva med orden: -Han kommer nog snart,slappna bara av och låt honom ta för sig och göra sitt jobb, jag vet att det är mig du älskar, innan han for till  kontoret.

En halvtimme senare kommer en babyfotograf till bostadsområdet för att försöka sälja sina tjänster med hjälp av dörrknackningsmetoden.

- God morgon fru Holmlund, ni känner inte mig, men jag heter Karl Karlsson och har kommit för att...

-  Oh! Ni behöver inte förklara, och säg gärna Eva. Jag har väntat på er halva  förmiddagen.

- Verkligen? säger fotografen, det var väl bra det, jo det är ju så att jag är ju specialist på bebisar...

- Det var just det jag och min man hoppades på, kom in och sitt. Hur kan vi komma igång? frågar Hon lätt rodnande.

 - Överlämna det problemet till mig, säger Karl. Jag brukar oftast försöka med ett par omgångar i badkaret, sedan en på soffan och kanske ett par på  sängen. Ibland kan det vara en idé med en omgång på vardagsrumsmattan, där blir det lättare att rulla runt i pigga ställningar.  

- Badkaret, vardagsrumsmattan? Inte konstigt att det gick dåligt för mig och Adam, tänker Eva

 - Tjaa Eva, ingen kan väl garantera nåt perfekt varje gång, säger Karl. Men om vi provar flera olika ställningar, och jag skjuter från sex eller sju olika vinklar är jag säker på att ni kommer att bli nöjd med resultatet.

 - Jag hoppas att det kommer att gå ganska fort, säger Hon viskande.

Fotografen öppnar sin portfölj och tar fram sin mapp med barnbilder:

 - De här fixade jag på taket av en London-buss säger han leende.

- Oh min Gud! utropar Eva, medan hon intensivt börjar tugga på en näsduk.

- Och de här tvillingarna blev verkligen lyckade, trots att deras mor var mycket svår att jobba med. Fotografen räckte över fler bilder till Frun.

- Var hon svår? frågar Eva.

 - Ja, jag är rädd för det. Jag blev till slut tvungen att ta henne till Kungsträdgården för att få jobbet ordentligt utfört. Folk trängdes omkring oss i fyra, fem led för att se vad vi höll på med.

Fru Holmlunds ögon står nu rakt ut av blandad skräck och förvåning:

 - Fyra, fem led??

-  Just det, säger fotografen. I mer än tre timmar dessutom. Mamman gnällde och skrek konstant hela tiden, så jag hade verkligen svårt att koncentrera mig på uppgiften. Mörkret närmade sig också, så jag var tvungen att jäkta på mina skott, men till slut när ekorrarna började nafsa i min utrustning, var jag tvungen att ge upp.

Eva lutar sig framåt: - Menar du allvar att de tuggade på din öööhhh..utrustning? 

- Ja, precis så var det, intygar Karl: Om du är färdig med frågorna nu, så sätter jag upp mitt stativ, så vi kommer igång på allvar.

 - Stativ??!! skriker Hon till förfärat.

- Ja, jag måste använda ett stativ att vila min Canon mot, den är nämligen alldeles för stor för att hålla själv medan jag gör mig redo för aktion... 

-  Eva?  Fru Holmlund...??  Vakna Fru Holmlund!!!

;0)

Det va en gång en Doter som hade så fin ordning på sitt rum.

Denna saga är numera ett minne blott!

Under sommaren har jag inte märkt av stöket så mycket, för barna har mest varit ute å lekt i kojjan eller det hemliga klubbrummet.

Men så började skolan å så kom hösten:

djuuup DEPRESSION inträdde i Dotras tidigare småstökiga rum.

Provade alla möjliga metoder (har ni egna verkningsfulla, please tell me more!)

för att få henne att hålla mer ordning, både  mutor å hot;

Om rummet befinns städat på lördan så utdelas veckopeng:

med påföljd att det tokstädades (all bråte under sängar å in i div väskor, skåp etc.) på lördag f.m Samma e.m.kväll: lika rörigt som innan!

(nå´n lördag uteblev slanten)

Direkt-hem-efter-skolan-å-städa-påbud:

klasskompisar följer istället med hem å sitter i röran å tittar på när hon städar undan tre pinaler, varpå sju sedan raskt dras fram.

Dörren låses å insläpp sker endast för städning:

vårat lilla vardagsrum fylls med kamrater å nedtrillade bullpapper under soffan som följd. Städas görs det en kvart om aftonen.

Om inte ordning upprättas så kanske man inte ens ska ha ett rum?

Förtvivlade ögon stirrar på mig å köpslår försiktigt:

Kan jag få ha det mindre rummet då?

Sagt å gjort: i mitten på förra månaden genomfördes projekt byta rum, till Sonens stora förtjusning. Dotra rensa ut jättemycket prylar: babyborn-dockan å m.fl.urvuxna leksaker åkte upp på vinden, otaliga soppåsar med "bös" släpades till soprummet.

Rummen byttes,

det hölls städat en ½vecka å sen såg det

lilla-lilla rummet ut som ett

 litet-litet bombat skithus!!!

Städningen har blivit henne övermäktig eller så  lider hon numera av total brist på ordningssinne!

Varför går jag då inte bara in som en bulldozer å röjjer hennes rum t.ex på min lediga fredag eller då hon är hos pappan?

NIX!

Dels för att hon förmodligen sku bli galen om jag va å rota bland hennes saker

(so what!?!)

dels för att jag tycker att hon banne mig ska hålla ordning själv: det är inget hotell hon bor på!

Men förmodligen

mest beroende på samma anledning som för henne:

 jag blir så matt å initiativlös när jag tittar in i rummet: *suckar*

(ni förstår

kanske varför,

när ni beskådar förödelsen på bilden?

Ska nu ta mig en uppfriskande promenad,

sen en stor balja kaffe åsså ska jag dra igång "Operation Bulldozer".

Uti Sonens rum!     

 ???

JO:

Kärbon har nämligen bestämt att vi ska göra fint i hans nya stora rum

eftersom det behövs fräschas upp

OCH

framförallt för att Sonen blir tonåring å därför ska få känna att det tack vare det satsas lite på hans rum.

Så här ser det ut nu med ärvda möbler å ett hopplock av det mesta;

Nä, nu ska jag slita mig från tangenterna å kasta mig ut

i den friska luften för att få lite energi till utröjningen!

Jag ber att få återkomma...

=0)

PS: ha en riktigt mysig höstdag även om inte solen skiner!