...när Bror å Syster krama om varann å tillstod att dom saknat varandra så stanna t.o.m  klockorna för en halv sekund!

Vi har ju inte setts på drygt en hel vecka nå´n av oss: Sonen stanna ju kvar hos Mormor&co i Hälsingland å Dotra hon blev ju med pappan till Turkiet.

Att dom saknat mig å visade det så öppenhjärtigt förvånade mig inte för 5öre. Men att dom även visa varandra såna ömhetsbetygelser fick mina ögon att tåras å gav mig en klump i halsen så jag inte kunde få fram ett ljud.

Det behövdes inte heller inte för dom höll låda så bra själva å berätta omvartannat om sina äventyr i repektive land; hotell-beskaffenhet, björn-safari, våghöjd, fiskelycka, vattentemperatur å giftspindlar! (?)

Sammantaget kan jag summera att;

• dom båda haft en avkopplande vecka

      fylld med äventyr på respektive breddgrad.

• det gjort oss alla gott att först fått vara på gemensam semester å samla en massa trevliga minnen att ta fram i vintermörkret.
• det sedan va bra att vi fick vara ifrån varandra så att vi t.o.m längta efter att komma hem till normala gängor.

För att fira semesterns sista dag ordna vi favorit i repris: GRÖNSAKSDIP! Dessutom  hyrde vi inte mindre än två dvd-filmer, varav Dotra sett den ena på flyget å tyckt den va så bra, den andra va "Mr Bean på semester".

Undra om det va en pik...

;0)

Skojar till en tråkig dag med en liten travesti på den gamla slagdändan "Det blir inget bröllop på lördag, på lördag..."

Vår sista semesterdag ägnades åt diverse absolut nödvändiga hushållsgöromål såsom tvätta å städa o.dyl

Passa samtidigt på att röja lite inför loppisen nästa söndag. (Då bara måste vi komma oss iväg, är dessutom barnlediga igen!) Hitta en hel del skojjiga saker å en del som jag knappt kom ihåg att jag hade i gömmorna.

Men dessa pannlappar minns jag att Mormor hade ovanför spisen å jag är i valet å kvalet huruvida jag ska skeppa iväg dom på loppisen eller ej. Ska jag  sätta ett överpris på dom, så att det bara är nå´n verkligt initierad som kommer på tanken att köpa dom? (på så vis kanske jag att kan va säkrare på att dom kommer i goda händer? )

Har ju ett kvar ett par av mina absoluta favoriter, som jag t.o.m minns att jag va hos Mormor när  Hon sydde dom. Dessa dyrgripar skiljs jag inte från för allt i världen. Det sista paret som Hon ej hann slutföra sydde jag klart i vintras å gav till Mamma i present å dom blev mycket uppskattade kan jag intyga.

Förresten heter det grytlappar på rikssvenska, eller ?

Hemmomvid Hudik säge vi pannlappar, men ja vet att flera hänne nere i Stôckhôlm ha himla mä yga å tajje sä för panna när man sagt tôkke...

*fnissar-åt-dialekten*

Ha´de´gôtt,

;0)

PS: sakna barna nå´grymt nu!