I morse hann jag inte ens sätta mig vid frukost-bordet, ety min Syss kommendera ut mig i bilen för vidare till transport till föräldra-hemmet. Lyckades få med mig en knäckebrödsmacka å ett äpple i förbifarten å se det smakade riktigt gott! (Try it You like it!)

Väl framme möttes vi av rödrosig Moder bärandes på ett tjog trasmattor.

Farsan hade skurat hela undervåningen inklusive altan! Inte illa för en 79åring va?

Det är ju inför hans åstundande 80årskalas i morgon söndag som det fejas å donas!

Syss å jag tog itu med den ädla konsten PartyTältsUppmontering utpå går´n.

Inte helt lätt med alla stänger å plastförgreningar o.dyl men tursamt nog så hade Syss märkt upp alla delarna.

--tar nu en PAUS för att Min SyssDotra ska förse mig med slingor (el.dyl.)--

Spännande forts.följer

(så där ja nu är jag insmord i nan sorts gegga, Gu´vet hur resultatet kommer att te sig:  jag har alltid vare lite av en försökskanin)

När vi som bäst håller på att dra på tältduken så kommer Farsan inåkandes med kombin fylld med bord: det måst få plats med en tju30 pers. åt gången. Efter mycket om å men fick vi plats med hälften uppå altan å resten under partytältet å ute i trägår´n samt ut på bryggan. (Rökarna kommer vi att förpassa till det mörkaste mygghålet ner vid uthusen,hehe)

Inne i huset hjälptes vi åt att ställa fram buffé-attiraljer såsom kak-å-tårt-fat, kaffekoppar, thémuggar, bestick m.m Det är nå´ fantastiskt vad det går att rota fram ur skåp å lådor; Mormors gamla servis gav mig fest-nostalgi: otaliga är dom bakverk som avnjutits på dessa assietter. (Vår Morfar var ju "BagarÅslund"!)

Sen vorte vi tvugna att fara in till stan för att komplettera nå´ra pryttlar. Riktigt roligt att gå på tu-man-hand med StoraSyster i gamla BarndomsStaden, även fast vi inte va i nå´ra affärer som fanns när vi va barn. När vi hittat det vi sökte återvände vi till brottsplatsen för iordningsställande av tårtor av både det söta å saltare slaget...

-----återigen ett avbrott för frisörskebestyr------

Herre Jesus och Hans Moder: Jag är blondin!

Större delen av Familjen är i chock-tillstånd å bara stirrar,

Dotra skakar sakta på huvudet, GammelHunna fnyser skeptiskt,

 Valpen känner inte igen mig å skäller ut mig. Å när jag tittar mig i spegeln blir jag själv åxå förvirrad: det är då definitivt inte Jag!

Men SysterDöttrarna tycker det blev snyggt.

(tack Gullisar)

Nu kom jag helt av mig med förberedelse-beskrivninga:

Men allt gick enl. planerna å läget är under kontroll: iaf vad avser kalaseriet.

Hårkulören, eller snarare avsaknaden av sådan, råder det som sagt delade meningar om. Jag får sova på saken/håret, sen återstår det att se om jag imorron bittida åker iklädd huvudduk såsom muslimsk sed, eller om jag skickar Kärbon till Konsum för att köpa ny hårfärg så fort dom öppnar. (Han är ju målare å van att välja nyanser så jag har fullt förtroende för honom även i detta fallet)

Go´Natt Gott Folk oavsett vad ni har för hårfärg...

=0)