Igår kvällst, när Blodomloppet va över, picnicen avnjuten å det va allmänt uppbrott i den ljuva sommarskymningen upptäckte min 3männing att hon tappat bort sin mobiltelefon. Hon rota förtvivlat i sin ryggsäck å leta igenom alla sina fickor flera gånger. Vi andra gick runt omkring å kika i gräset efter hennes nya röda mobil.

När alla börja misströsta kom jag på Helige Antonio: instruera G3 hur hon sku göra å hon lyssna uppmärksamt å lyssnade inåt. Döm om allas förvåning när hon återfinner mobilen längst ner i ryggsäcken, där hon letat flera gånger!

Själv tyckte jag det va häftigt att återigen få bekräftat att det funkar!

Det är f-n så man blir religiös på kuppen...

;0)

Själva Blodomloppet som avlöpte i lagom takt, trevligt sällskap

 å underbart väder va (blod-)plätt-lätt att klara av.

MEN det va resan in till stan å ut på Djurgårn va den sanna prövningen;

Efter ett inställt/försenat tåg så blev det SMICKfullt på pendeltåget, som dessutom va av den gamla sorten i total avsaknad av luft tillflöde, trots att alla fönster som gick å dra ner va neddragna. Svetten rann längs ryggen som om jag redan sprungit ett maraton lopp i Sahara! Trångt så inihellele med en massa irriterade människor, surrandes som ilskna bin i en tryckkokare!

Lite drygt halvägs in till stan kom där en ny röst i högtaleriet: -Det kommer ett nytt tåg straxt bakom, som har airkondition! Folket vällde ur tåget å ut på perrongen för att straxt äntra det nya tåget som visserligen va utrustat  med AC men blev lika överfullt som det förra: phu!

Vilka kroppsodörer folk har, ändå är jag härdad under många år gnm mitt arbete med människor, fast då behöver jag inte ha nåns armhåla i näs-höjd i en kvart20da´r! Ska väl inte påstå att jag behövde kräkas för det vore en överdrift, men lite lätt illamående va jag när vi nådde Centralen.

Vid busshållplatsen å Klarabergsgatan rådde total anarki: folk trängde sig in i bussarna genom alla dörrar innan passagerarna knappt hunnit stiga av!

(två bussar avgick utan att jag  kom med.) Förutom alla Blodomloppare så va det överförfriskade studenter som utstötte gutturala läten å försökte lifta med bilar längs gatan: -Åka ba´! (detta förhatliga utryck "ba´", URS!)

När jag väl  lyckades ta mig ombord på en buss, visade det sig vara fel, så jag höll på att hamna på Skansen! Bytte å åkte tillbaka till Djurgårdsbron, där jag å förti stycken till fick vänta en god stund (å vid detta laget hade jag blivit kissnödig, suck)

Busschauffören som rattade denna buss kom tydligen ursprungligen från Bangladesh/Indien å va hur cool som helst: hörde att han berättade för nån om att i hans födelsestad så va det alltid så här mycket folk på bussarna, så han va van. Blev så fascinerad av hans fortsatta berättelse så jag glömde bort att jag va kissnödig. Utan minsta irritation å med säker hand körde han oss dit vi skulle å vid Djurgårdsbrunn drogs jag med strömmen ut ur bussen.

Efter välbehövligt bajamaja-besök, strålade jag samman med dom övriga tjejjerna som satt i godan ro på filtar i solskenet. Småprata å bekanta oss, roligt att träffa alla lajv s.a.s (bara min 3männing å en tjej till som jag kände igen sen förut)

Ett-tu-tre vare dags för uppvärmning med Friskis&Svettis HAHAHA! som om det sku behövas NEDkylning hade varit mer uppskattat för min del.

Så small startskottet av 1a gruppen, Löpare, jisses va dom kuta!

(tror den som vann hann tillbax innan vi ens startat.) Därefter vare joggarnas tur, sist vi promenadlimpor. I lagom samtalsvänlig gångtakt genomförde vi loppet på bara lite drygt en timme. (mer info finner Du här)

Sen bjöds det på picnic å det smaka bra i de goda sällskapet. De som satt runtomkring oss va oxå glada å uppsluppna: en riktig folkfest!

Vi tackade G3 för att hon samordnat det här så bra. Å det är mycket möjligt att det blir nästa år igen. Tjejmilen däremot som nå´ra av dom snacka om står jag över, det är för snart inpå å löpning är ju som sagt inte min grej.

Summa-summarum en 3vlig kväll å en upplevelse rikare...

=0)