...å det gick ju finemang!

Sonen å jag ansvara för bl.a "stegekast m liten stövel" å "boll-i-hink"

förutom att vi turades om att stå å sälja 5kamps-lappar.

När vårat pass led mot sitt slut hade vi lagom blivit varma i kläderna s.a.s

men f-n va ja frös när jag for hem! Gossen fick jag inte med mig då, han ville va kvar en stund med kompisarna. Så han fick en tjuga till varmkorv&läsk, samt förhållningsorder om att ringa så fort det va nå´t.

Men jag for hem å blev bjuden på entrecôte, klyftpotatis å cafe´de Paris minsann! Vinet som va tänkt att dricka till, får jag avvakta med, har ju jouren jag med liksom många Mammor (å Pappor med för den delen!) å kan ju när som helst bli utringd för upplockning av frusen Son.

Vad gör man inte för barna?

Hoppas Dotra har det bra hos pappan oxå (tänker på Dig LillVännen!)

Små barn-små bekymmer,

Större barn-större bekymmer...

=0)

... på Sonens Fotbollsklubbs Valborgsmässoaftonsfirande.

Ifjol hade vi sista passet å de va inge vidare, kallt,

mycke stökfolk å t.o.m. tendens till överförfriskade föräldrar,

fastän deras egna ungar va närvarande, har liiiite svårt för det. :(

Vi ska va där vid 17.30 å förbereda 5kampen, prick 18.00 drar det igång med Buller&Bång( Sångkör&Tombola m.m.) Redan kl.19.00 tänds elden, om inte jag är felinformerad eller eldandet blir inställt pga blåsten.

Det blir nog inte särdeles sent för oss ty Sonen vill hem å baka piroger:

"-Absolut senast kl.22, Mamma."

Tror jag det, inga "3,14roger" klara före tolvslaget annars, suck.

Hoppas Eran Valborg blir lugn å fin!

Sköna Maj Välkommen...

=0)

Dagens "att-göra-lista";

• rengöra fågelburen = klart!
• sortera tvätten = klart
• skjutsa Sonen till fotbollsträningen = snart klart!
• tvätta små  ALL tvätt (hitta en ledig tid kl.13  gick ner redan ½1)
• baka piroger (med Sonen när han kommer hem)
• sy nå´t kul (håller på för fullt med en KaffeKasse-prototyp)
• fylla i min egensnickrade utmaningslista
• deklarera (kommer jag förmodligen göra i absolut sista stund)
• med mera...

sen återstår det att se i slutet av da´n vad som blev gjort,

får väl vara nöjd om åtminstone hälften av punkterna är avklarade.

Listor gör faktiskt att jag inte stressar upp mig,

göromålen blir liksom mer hanterbara, lättare att beta av dom en-å-en,

istället för att det känns som en stor oformlig hög av måsten som jag drunknar i.

Så flytväst på...

;0)

Nu har jag just blivit väckt av mobillarmet

som jag  i vanlig ordning glömt av stänga av!

Det satte igång det andra lilla inbyggda väckningsanordningen vi har:

Paloma!  Hon sätter ofta igång å sjunger upp sig meddelst undulat-primalskrik om mornarna när hon tror att hon ska bli övergiven:  ett ljud som när nå´n drar upp jackdragkedjan kan utlösa dessa ångest-rop: "-Ska ni gå nu? -Å lämna mig? -Alldeles ensam? -Är ni hjärtlösa?"

Om man då går fram till buren å lyfter på filten å pratar lite med henne kan hon stilla sig. Men om nå´n straxt efter går i ytterdörren (öppnar/stänger) kan det sätta igång igen: "-Gick ni nu? -Får jag ingen mat idag? -Ska jag sitta så här? -Under mörka filten? -Hjälp!

Då äre bara å göra morron: Låta täckelsen falla, byta vatten å blåsa bort/fylla på frön, samt allra bäst låta henne vara med på frukostbordet. Där brukar hon passa på att äta smulor av flingor, knäckebröd å andra delikatesser. Är hon riktigt hungrig vill hon gärna smaka på smörgåsarna våra. Då är livet på topp å hon är hur lugn å harmonisk som helst.

Som nu när hon sitter på min axel , medans jag skriver dessa rader: putsar mig i nacken, pillar på halsbandet å leker med örhänget, samtidigt som hon liksom kuttrar förnöjsamt, väldigt tyst, bara hörbart på en ½ axels avstånd. Tydliga tecken på en undis som trivs med livet å sällskapet, för social är hon verkligen och vi är hennes flock.

Blir så beklämd när jag ser bortskänkesannonser med sällskapsdjur som folk tröttnat på, oftast med lockande bilder. I mina ögon är det besvikna djur, som tröttnat på sina ägare som inte ägnat sig åt dom tillräckligt! För att det ska bli en bra relation måste man hålla den vid liv. Det är som med människor: Kärbon sku bli lessen å känna sig övergiven Han med om inte jag  gulla med Han lite nu å då :)

Skämt å sido, så har jag många gånger känt för att åka å hämta alla möjliga djur för att ge dom ett bra hem. (det är väl socialarbetaren i mig som vaknar)

MEN så har jag insett min begränsning: vi bor  i lägenhet å jag har emellan varven fullt sjå att ta hand om den+barna.

Om jag finge leva ut min dröm så sku jag bo i ett hus på landet, ta hand om bortskänkes djur, omplacera dessa till bra hem (men förtton% sku jag väl knappt kunna skiljas från) mot foder el.dyl Sitta mitt ibland alla sällskapssjuka djuren som en liten Miss "Bodil"Dolittle.

Fast hur jag sku kunna försörja mig på det vete katten?

(Kattuppfödning? Finns det tillräckligt med Manx-uppfödare t.ex?)

Nä, det får väl förbli en dröm eller så får jag göra´t när jag  blir "panchis". 

Det som inte kan vänta till dess är att göra rent Palomas bur å  det ska göras NU...

=0)