Har nu suttit en god stund och gått igenom en gäng fotoalbum i väntan på att Kärbon ska vakna. (den som väntar på nå´t gott väntar alltid för länge!)Det va med mycket blandade känslor jag bläddra genom bladen;Riktigt roligt faktiskt att se hur alla Nära&Kära har förändrats. I synnerhet barna! Otroligt va söta dom va! (måste ta mej tid å sätta mej med dom å titta igenom alla bilder så dom får se å ev. komma ihåg det som faktiskt va bra)Lite mindre kul att bli minnas det som la sordin på glädje-trumpetandet... Men ändå trösterikt att påminna sig om att Dom Stackars Barna inte haft nå´n direkt rutten uppväxt, fast jag ibland tyckt synd om dom, utan mycke skoj å KÄRLEK! Sorg-roligt blev det när jag kom till bilder med Fam.Sällström&co Tänkte på hur mycke kul och tokerier jag varit med om med alla dessa människor... Hur mycke fniss, skratt, garv å gapflabb har inte genererats under deras takåsar? (Då vi dessutom bodde grannar kan jag säga att det verkligen var nära till skratt!)MEN även mycke gråt å sorg som när St:P blev ihjälkörd, då va alla vi Väninnor jourhavande gråterskor. Nu slår det mej att det var i Skåne hon dog också!Mödrar i Alla Länder förenen Eder: Låten icke Era Döttrar flytta till Skåne!Precis så´n humor som Lillor uppskattar, saknar henne!Vill ha alla dom Nära omkring mej! Det är bara tju30mil till dom flesta, fast det känns som om dom/ni är på andra sidan jordklotet ibland.Å det känns som evigheter mellan de gånger då vi träffs; inte förräns på sportlovet åker vi upp t Hembygden å dit äre flera veckor! Hoppas hinna träffa alla då!NU känner jag mej så j#¤*a ensam, så nu går jag å väcker Kärbon. Väldans tur att Han finns så jag åtminstone får ha han omkring mej! ;0}St:P, Johanna och alla ni andra som inte finns i livet längre:Ni fattas oss!

När man får å behöver sova då går det inte!Hade glömt att ta bort alarmet på klockradion igår, så den yla ju i vargtimman! Sen har jag legat å försökt somna om, men ICKE! Tankarna snurrar;Johanna, Lillor, Roy, Jo2, Su, Sa och To m.fl.Det är väl inte ens gått 10 år sedan dom förlora St:P...Varför blir vissa familjer dubbelt drabbade?Nu är ju just denna familj större än riksgenomsnittet, är det procentuellt frånfälle? NEJ Döden har ingen logik...

Får så rara kommentarer här på bloggen...Detta söta mail fick jag av Kärbon;http://msnse.hallmark.be/card.aspx?t=o&k=Zx8kKvezWrY%3dMan kan ju gråta för mindre...

jag gör det jag ska på jobbet;vänlig å klok (?)pratar å ordnar jagdet mesta till det bästaär på lunch nuska straxt tillbax å arbetaär helt säker på att jag kommer att fixa´tingen kommer att åbleka nå´nting men känns lite overkligt:som om jag går lite bredvid mej själv:här går jag omkring och leverär nog bra att det är slut på arbetsveckan,i helgen ska jag bara ta det lugnt,göra må-bra-saker; sy, sticka, lyssna på musikalla desssa dagar som kom och gick;inte visste jag att det va livet...

Somna som en stock igår, ovanpå sängkläderna, iförd badrock, med huvudet i fotändan av sängen och telefonen i näven...Försökte få tag på nå´n av dom jag känner av Johannas släktingar men dom svara såklart inte. Vem orkar prata direkt efter en så´n sak? Å vad ska man säga? Fast jag vet ju att det brukar ge sig självt när man väl börjar prata; jag ville åtminstone få fram att jag finns här.Å det kanske inte är så viktigt att det är välformulerat sådana gånger, bara att nå´n hör av sig. Vet ju av egen erfarenhet att det kan bli mycket tyst-ingen törs ringa, i rädsla för att störa!Men det kanske inte är undra på att jag drömt mardrömmar i natt, så´nt här river upp gamla sår...Å det 3e dödsfallet i min närhet på kort tid! En olycka kommer sällan ensam heter det ju, men undra just om Johannas frånfälle va en olycka eller?Nu måste jag gå till jobbet, Doctors order! pga benproppen, (se inlägg i början av feb.) å de prover som togs därefter så sa hon att jag måst gå ner 10% av min trivselvikt! Annars äre fara å färde och jag vill ju leva länge med mina Nära&Kära! å inte dö hastigt å olustigt som Johanna. -sällan, Sällan...Nu går jag, hör av er!

Mamma ringde just å fråga om jag hört om Johanna? Nä, har knappt nå´n kontakt med "Lillor" ens en gång nu förtiden, svara jag. Hon är död. Vem? Lillor?Fattar ingenting; Johanna Sällström DÖD ?(känner mig alldeles yrslig.)Vare därför en av hennes bröder inte svara på AllaHjärtansDags-hälsningen jag skicka till honom? Annars brukar han alltid svara omgående när vi smsar, om han inte har en spelning vill säga.Jag fryser men mina kinder är alldeles heta å jag mår illa. Är nog lite chockad, vad f*n har hänt?Hur blir det med "Lilla T", hon kan ju inte vara mer än fyra5 år?? Vem ska nu förgylla världen med O´boy bullar??? stockar det sig i halsen, klarar inte av att skriva mer nu ................................................
..................................................
..................................................
..................................................
..................................................
..................................................
..................................................
..................................................
..................................................
..................................................
( läs mellan raderna...)

Nu ikväll så är vi med i Jeopardy! eller rättare sagt med i publiken ;0) Tittar man riktigt noga så skymtar kanske Ellas hästsvans eller nå´t sån´t i inlednings-vinjetten.(Hoppas hon hinner hem från träningen bara. )Hela familjen kommer å sitta som klistrade framför dumburken å verka väldans intelligenta: vi kan ju alla svaren! (eller rättare sagt frågorna) Skämt å sido så har det vare kuligare att titta på Jeopardy ända sen vi va med på TVinspelningen! Vet ju liksom vad som försigår i kulisserna! (se blogginlägg 18e januari )Nu skjutsi träningski!

Har just kommit till ro efter ett praktgräl, phu!Nä, inte med Kärbon om nå´n nu trodde det, vi bråkar rätt sällan.Orkar å vill inte gå in på detaljer här å nu. *pust* Vill bara få ur mej att det tar på krafterna att bråka, blir alldeles som urlakad. Men efteråt så är det ju så bitter-sweet att försonas:vi kramas en lååååååååååång stund å sen vare bra. Vill nu bara ha sagt som jag sa här i kväll:Finns inga jag bryr mej så mycket om OCH älskar så mycket som BÅDA mina barn! Den kärleken övergår all annan kärlek. (Lägg det i hjärtat, Barn!) Kärleken jag har till Kärbon är inte desto mindre, men av ett annat slag...ÄLSKAR ER ALLA PÅ MITT SÄTT!( -Åhhh, vad jag vill flytta härifrån! )