Somna som en stock igår, ovanpå sängkläderna, iförd badrock, med huvudet i fotändan av sängen och telefonen i näven...Försökte få tag på nå´n av dom jag känner av Johannas släktingar men dom svara såklart inte. Vem orkar prata direkt efter en så´n sak? Å vad ska man säga? Fast jag vet ju att det brukar ge sig självt när man väl börjar prata; jag ville åtminstone få fram att jag finns här.Å det kanske inte är så viktigt att det är välformulerat sådana gånger, bara att nå´n hör av sig. Vet ju av egen erfarenhet att det kan bli mycket tyst-ingen törs ringa, i rädsla för att störa!Men det kanske inte är undra på att jag drömt mardrömmar i natt, så´nt här river upp gamla sår...Å det 3e dödsfallet i min närhet på kort tid! En olycka kommer sällan ensam heter det ju, men undra just om Johannas frånfälle va en olycka eller?Nu måste jag gå till jobbet, Doctors order! pga benproppen, (se inlägg i början av feb.) å de prover som togs därefter så sa hon att jag måst gå ner 10% av min trivselvikt! Annars äre fara å färde och jag vill ju leva länge med mina Nära&Kära! å inte dö hastigt å olustigt som Johanna. -sällan, Sällan...Nu går jag, hör av er!