Har just kommit till ro efter ett praktgräl, phu!Nä, inte med Kärbon om nå´n nu trodde det, vi bråkar rätt sällan.Orkar å vill inte gå in på detaljer här å nu. *pust* Vill bara få ur mej att det tar på krafterna att bråka, blir alldeles som urlakad. Men efteråt så är det ju så bitter-sweet att försonas:vi kramas en lååååååååååång stund å sen vare bra. Vill nu bara ha sagt som jag sa här i kväll:Finns inga jag bryr mej så mycket om OCH älskar så mycket som BÅDA mina barn! Den kärleken övergår all annan kärlek. (Lägg det i hjärtat, Barn!) Kärleken jag har till Kärbon är inte desto mindre, men av ett annat slag...ÄLSKAR ER ALLA PÅ MITT SÄTT!( -Åhhh, vad jag vill flytta härifrån! )