Kommer gåendes mitt på gårdsplan, plötsligt så stinger det till i benet som om ja sku ha bli´tt biten av en bålgeting el.dyl Ramla pladask omkull, vet inte om det berodde på blotta förskräckelsen, halkfläck eller om det va nå´t muskulärt? Smärtar rejält på en punkt på vänster vad å jag tar mej linkande in på ett stumt träben känns det som. Där så upptäcker jag att det är som en platt grönlila kokhet blodigel en decimeter snettned vid knät! URS! Mycket obehagligt!Ringde sjukvårdsupplysningen å sköterskan beordra mej att lägga benet i högläge, avvakta en timme å om det då inte blivit bättre eller om jag märkt av andnöd eller nå´t så rådde hon mej att åka in på närakuten.Ringde Kärbon å skärra upp honom så han kom sättandes med en bukett tulpaner! Syster(D)yster blev även hon varskodd vad som hänt å kom med goda råd. Mammi tänkte jag äre inte värtt å säga nå´t åt för då får hon för sig en massa. (så sku Du råke läsa detta LillaMor så: -NEJ jag är inte döende...) Låg i bivack mest hela kvällen å blev upppassad med dryck å vad än ja kunde tänkas behöva. Ganska behagligt att vara konvalecent, eller va det kallas, kändes lyxigt på nå´vis. Men eftersom jag inte tillhör de pjåskigas skara, plus deFacto att igeln på benet blivit platt som en plätt, så va jag ju på bena nästa morron.Nu ser det bara ut som ett blåmärke å ömmar lite som ett så´nt oxå. ÄSCH: spik i foten! Men Kärbon å Syster tycker absolut att ja ska gå till vår Husläkerska så det har ja lovat. Kanske man sku gö´som med bilen: Åka in på besiktning varje år!? När ja tänker efter så va det längesen jag va på underredsbehandling oxå, hihi! ;0)